Pillan

Nu är jag hemma igen. Efter en vecka av shopping, skräpmat och trötta fötter. Kombinationen av halsont, snuva, hosta och allmänt vedervärdigt tillstånd lyckades jag dra på mig på planet till London.
"Det blir lite hoppigt nu när vi landar, det blåser lite" sa kaptenen. No shit, det blåste 42 sekundmeter. Heathrow och Gatwick stängde igen sina flygplatser, men det mycket eminenta bolaget Ryan Air sitter minsann inte och rullar tummarna.

Sen shoppade vi. Åt vitlöksbröd. Shoppade. Drack kaffe på Starbucks. Shoppade. Läste. Sov.
"We Will Rock You", världens kanske mesta feel-good musikal besöktes. Tre timmar av ångest över att jag aldrig kommer att få uppleva Freddie Mercury live. That's a shame.

Vi hade riktiga täcken på rummet och hamrande polacker utanför fönstret. Brandvarnaren drog på varje morgon eftersom de brände vid det rostade brödet i frukostsalen.

Officiellt så utnämner jag nu följande tre affärer till Londons, och kanske världens, bästa;
1. Boots. (Med motiveringar som LemSip, Deep Heat och makalösa antiseptiska krämer och diverse annat att botanisera bland, så står sig Boots som en klar segrare).
2. Waterstones. (8 våningar böcker talar för sig själv. En härdad bokläsare som jag själv kan börja tro att man befinner sig i paradiset. Deras 'True Crime'- avdelning är helt makalös.)
3. HMV. (Okänt antal våningar med DVDfilmer, CD-skivor och alla boxar du drömt om, och likaså drömt mardrömmar om..)

P och jag åt "Hot cookie dough dessert".

Väl på Stanstead igen för hemresa knallade vi in på taxfreen, eftersom vi nu fick debutera där. Vi frågade hur mycket vi fick ta med hem, per person. Så mycket ni kan bära fick vi till svar. Vi klarade fem liter var. Hade vi varit vältränade hade vi fått ta med det dubbla hem.

Men nu när man är tillbaka i verkligheten så är det annat på schemat.
Påskveckor på jobbet bland annat. Tentaskrivande. Så småningen om blir jag ju fattig student, och då blir det inga mer extravaganta shoppingresor varje år.

Svenskt kaffe nu.