Kunden har inte alltid rätt

För er som liksom jag jobbar i mataffär så bör ni vara väl bekanta med mantrat "Kunden har alltid rätt". Mitt jobb har gått snäppet längre, för i lunchrummet sitter det tavlor som bland annat talar om att "varenda krona av din lön kommer från kunden" och så vidare.

Sensmoralen i sagan är dock att kunden sällan har rätt. Det här har några klyftiga människor uppmärksammat (bland annat den makalösa Konsumbloggen), och därav kom sidan
Kunden har inte alltid rätt till. 

Jag och de diffusa uppfattningarna

Jag hade stora planer på att vara extremt hurtig idag. Jag skulle gå upp tidigt och åka till gymmet. Sen skulle jag gå en långpromenad. Iställer så sov jag till halv tolv, för att långsamt masa mig upp, äta min förbannade müsli och sedan så släpade jag mig till gymmet. Så lite rätt har jag fått i alla fall.

På tal om gymmet, jag kör ju det här spännande Cardio- programmet på motionscykeln. Det går ungefär ut på att jag ska förbättra min kondition, och genom att cykla efter vad min puls klarar av så ska jag uppnå full effekt på konditionsfronten. Det som är det tråkiga med historien är ju att min puls och jag inte är riktigt överrens. Jag är FULLSTÄNDIGT övertygad om att jag orkar massor. Min puls däremot är en riktigt fena på att stiga som tusan, och sedan aldrig mer sänkas. Detta resulterar i att motionscykeln tvingar mig att cykla någonstans mellan nivå 1 och 3, även fast jag frenetiskt försöker höja motståndet. Jag menar, kondition har väl ändå lite med vilja att göra också? Eller? Jag vill ju cykla fort och med tungt motstånd. Vad min puls sedan har att säga om saken känns ju tämligen orelevant. Eller är det bara jag som har denna diffusa uppfattning?

På tal om ingenting alls, så ringde farfar för en stund sedan. Mycket trevlig gammal man det där. Jag svarar, glatt, i telefonen. I andra änden hör man då: Va? Är inte pappa hemma?
Man skulle kunna tycka att det är trevligt att få växla några ord med sitt barnbarn. Men vad vet jag, det här kanske också är någon diffus uppfattning som enbart jag har?

Bajsföretaget och jag

Lyckades knipa åt mig en tid hos frisören imorse, så Jon såg till att jag blev både klippt och färgad. Väldigt tacksamt må jag säga, jag såg riktigt taskig ut i huvudet innan. Drog mig sedan till tåget, och vi hann åka i ungefär en kvart innan vi stannar mitt ute i skogen någonstans. Signalfel, för ovanlighetens skull. Blev stående i FYRTIO minuter. Inte schysst. Som tur var hann jag ju med att plöja lite brottsstatistik, men ändå. Hade en riktigt intressant föreläsning om kriminalstatistik, med ingen mindre än von Hofer. Kul prick det där. Visst ni att det år 2004 begicks 97 mord/dråp i Sverige, och så mycket som ca 1200 självmord? Det är riktigt bisarrt. Man hör aldrig talas om alla självmord, det blir nästan som om de inte finns.

Föreläsning igen imorgon, och dessutom Pilatesdebut för terminen.

Ordnade mitt pendelkort idag hos SJ, och där hade man minsann ingen studentrabatt. 2470kr (plus 25kr för det fula lilla plastkortet) fick jag punga ut med för att få åka tåg i trettio dagar. Bajsföretag är vad SJ är, sanna mina ord.

Nu ska jag sova, eller läsa en bok. Eller plöja ett Dexter- avsnitt. Det visar sig helt enkelt.

Ettagluttare eller något åt det hållet

Första skoldagen idag. Över förväntan må jag säga; tågen gick när de skulle, jag prickade in tunnelbanorna fint och hittade till rätt sal på ett kick. Lite kramp i handen blev det av alla anteckningar, men så var det ju också ett tag sedan man skrev något för hand. Investerade i en kursbok och ett kompendium, och det är ju kul eftersom det är typ gratis. Eller nått. Härliga köer inne på Frescatis bokhandel, löning + skolstart. På onsdag blir det till att ordna tågkort och tunnelbanekort, för det är först då jag kan styrka betalad kåravgift och hur många poäng jag läser så att jag kan få mina rabatter. Hittade en jäkligt nice erbjudande på SL- kort, man köper ett som gäller 1sep - 31dec och får typ 600kr i rabatt. Det gillar vi. Vi hoppas på något liknande från SJ, men eftersom det företaget tycks hata mig så känns det inte helt tipptopp. Står på perrongen för att ta mig hem, då meddelar de i högtalarna att inga tåg kommer anlända eller avgå pga datorfel, och att det inte har någon som helst aning om hur lång tid det kan ta innan någon löser problemet. Då blir man glad. Som tur var löste dem det precis när mitt tåg skulle gå.

Kurskamraterna var inte, som P och jag var helt övertygade om, 55+ jurister. Nejdå, det var mestadels yngre folk, kanske inte så jättemånga i just min ålder, men inga gaggiga typer i alla fall. Träffade en trevlig tjej från Växjö som precis flyttat till sthlm för att fortsätta plugga, så det var ju trevligt för mig, jag kommer alltså inte behöva sitta och känna mig utmobbad som jag var HELT övertygad om. Jag är ju varken social eller pratglad, och har sjukt svårt att ta kontakt med nya människor. Eller hur var det nu?

Imorgon står träning, solning och en tripp till Eskilstuna på schemat. Boka frisörtid BÖR jag göra. Jag har en mindre charmig utväxt just nu.

Man kan knappt tro att det är sant! Men jag lever!

Qué pasa?
Idag är det söndag, där följande magnifika händelse utspelar sig;

Bloggen återupptas!

Det blev ett litet spontant sommaruppehåll. Men nu kör vi på igen med nya krafter.
Senaste nytt måste ju vara att jag har börjat träna igen! (Jag lovar, det ÄR sant! Eller som Alb skulle ha sagt; "Det här är heeelt sant"). Tre nygamla träningskamrater fick jag på köpet, varav Ida är mest engagerad av alla.
Sen måste man väl nämna att jag i fredags jobbade min sista dag på ICA som heltidsanställd, och har nu övergått till timanställd som glider in och tar alla OB- passen på helgerna. Detta är en direkt orsak av mitt påhitt som vi kan kalla för universitetsstudier. För imorgon så påbörjar jag Kriminologi II på Stockholms Universitet. Fortsättning följer..

För er som tycker att jag är helskum eller har gjort ett enormt genidrag så kan ni ju kika in på criminology.su.se för att se vad jag ska sysselsätta mig med ett antal år framöver.

Indirekt så kommer jag nu bli fattig student utan studielån. Så bli inte upprörda när jag börjar klaga om pengar. Det här är en stor förändring för mig. Så om man vill får man ju hemskt gärna bjuda mig på en kopp kaffe och en snus sådär när andan faller på. Ett litet memo bara.

Nu är det tänkt att jag ska kolla tågtider till hufvudstaden så att jag faktiskt kommer till den första föreläsningen imorgon. Så vi hörs imorgon med en uppdatering om vilka skumma studiekamrater jag har lyckats få tag i.

Tjing!


Qué pasa, Barcelona?

Vecka 32 så åktes det till Barcelona lite halvspontant sådär. Vi drack alkohol, spelade yatzy och lekte lite allmänna bisarra lekar. Det finns en filmsnutt som världen aldrig borde få uppleva, så jag undviker att publicera den.

Detta var mitt förträffliga resesällskap;

  

Den (ultimata?) guiden;



Ganska schysst utsikt från hotellrummet + nakenbad.

 

David och jag skulle se Sagrada Familia. Det var en promenad som såg ut att gå bara rakt fram från vårat hotell sett. Två timmar senare i gassande sol så var vi framme. Vi firade med Starbucks.



Tack alla inblandade!

hits