594 små burkar av ett rent helvete
Ah, sådan smärta. Mina halsmandlar känns som tennisbollar inlindade i sandpapper, och i huvudet pågår en förtvivlat vidrig konsert på alldeles för hög volym. Kan det vara äcklig hip-hop blaj?
Som vanligt lär väl detta resultera i halsfluss, jippey. Gud så glad jag bli. Det är verkligen extremt kul att befara döden så fort man sväljer; eller ännu värre - sover. Jag håller på att kväva mig själv. Inatt var det katastrofalt. Jag låg vaken enbart för att det var läskigt att lägga sig ner, då fick jag ingen luft. Tack för det, min väldigt väl fungerade luftrör. NEJ.
Och något som dock inte är så tokigt att på inventeringen igår (Ica denna gång), så fick jag gå hem TJUGO ÖVER NIO. Årets glädjebesked! Petra, Josefina och jag gjorde.. Hm. Vi skrev mest elaka lappar och satte på folks ryggar. Men vi var även ganska effektiva. 594 små burkar champinjoner, HA! Camilla var en vandrande katastrof, som mest ville ha varmkorv. Gud så roligt jag hade åt henne.
Skolan går lååångsamt, jag har aldrig någonsin i hela mitt liv haft så här mycket läxor. Alla lärare utom Putte (idrotten) ger oss berg med läxor. Tack för det, min fritid försvann i ett nafs.
Annars så är det den sextonde september som huserar i allas tankar. Årets galej! Haha, kanske iaf. Ingen ska minnas något dagen efter är vi iaf överrens om. Klockslag och plats är hemligt för alla utom de utvalda. Känn er hedrade! ;)
"Groggvirke släcker ingen eld" - Det fick vi alla erfara i Juli när en tallrik med två miljoner värmeljus och glasspinnar sprack på Petras altan och trägolvet började brinna. Folk blev handlingsförlamade, men inte jag inte. Efter all denna vodka insåg jag att jag borde släcka elden - med Fanta! Oj oj, eldboll. Petra var smart och kvävde elden. Jag fick smärre panik efter eldbollen jag framkallade, men allt löste sig. Petra är fan min idol.
Nu blir det mera Jonathan Strange & Mr Norrel, vilken är en grymt bra bok. LÄS! / P
En gång är aldrig ingen gång!
Och som parantes vill jag påpeka att David, Josefina och Ida är värdelösa på sjuan. Jag är grymt bra, Petra har sina stunder och Emelie kan vara lite klurig. Bye!
Som vanligt lär väl detta resultera i halsfluss, jippey. Gud så glad jag bli. Det är verkligen extremt kul att befara döden så fort man sväljer; eller ännu värre - sover. Jag håller på att kväva mig själv. Inatt var det katastrofalt. Jag låg vaken enbart för att det var läskigt att lägga sig ner, då fick jag ingen luft. Tack för det, min väldigt väl fungerade luftrör. NEJ.
Och något som dock inte är så tokigt att på inventeringen igår (Ica denna gång), så fick jag gå hem TJUGO ÖVER NIO. Årets glädjebesked! Petra, Josefina och jag gjorde.. Hm. Vi skrev mest elaka lappar och satte på folks ryggar. Men vi var även ganska effektiva. 594 små burkar champinjoner, HA! Camilla var en vandrande katastrof, som mest ville ha varmkorv. Gud så roligt jag hade åt henne.
Skolan går lååångsamt, jag har aldrig någonsin i hela mitt liv haft så här mycket läxor. Alla lärare utom Putte (idrotten) ger oss berg med läxor. Tack för det, min fritid försvann i ett nafs.
Annars så är det den sextonde september som huserar i allas tankar. Årets galej! Haha, kanske iaf. Ingen ska minnas något dagen efter är vi iaf överrens om. Klockslag och plats är hemligt för alla utom de utvalda. Känn er hedrade! ;)
"Groggvirke släcker ingen eld" - Det fick vi alla erfara i Juli när en tallrik med två miljoner värmeljus och glasspinnar sprack på Petras altan och trägolvet började brinna. Folk blev handlingsförlamade, men inte jag inte. Efter all denna vodka insåg jag att jag borde släcka elden - med Fanta! Oj oj, eldboll. Petra var smart och kvävde elden. Jag fick smärre panik efter eldbollen jag framkallade, men allt löste sig. Petra är fan min idol.
Nu blir det mera Jonathan Strange & Mr Norrel, vilken är en grymt bra bok. LÄS! / P
En gång är aldrig ingen gång!
Och som parantes vill jag påpeka att David, Josefina och Ida är värdelösa på sjuan. Jag är grymt bra, Petra har sina stunder och Emelie kan vara lite klurig. Bye!
En helvetiskt lång lördag.
Den här helgen har varit, hm, annorlunda. I fredags latade jag mig, vilket iofs inte är ovanligt. I går dock. 08:50 hämtade Tina, Andréas och Monica mig på parkeringen. Då bar det av till Duka i Katrineholm, där vi skulle inventera. Lage var redan där, och bakfulla Klas kom lite senare. Fram till två var det reko, jag räknade Lasse Åberg prylar, och cirka 4milj saker till. Två stänge butiken, och vi gick ut för att äta en bit mat. Den pepparsteken satt där den skulle är allt jag har att säga. Efter maten är det allt börjar rulla åt helt fel håll. Lista:
1. Klas åker hem, vilket innebär mer att göra för oss andra.
2. Monica och Lage åker hem. Kommentarer överflödiga.
3. Tina, jag och Andréas har dock riktigt roligt nu, och vi har precis fått alla inventeringspapper utskriva. Det innebär vanligtvis att inventeringen är klar. VANLIGTVIS alltså.
4. Av de 140 sidor vi ska kontrollera visar det sig att de första 40 är saker som Dukabutiken i Nyköping äger. Alltså ska dessa tas bort från datorn.
5. Panik.
6. Hungern sätter in. Jag kilar till McDonalds med årets inköpslista.
7. Vi konstaterar att dessa fyrtio sidor med cirka 100artiklar per sida måste tas bort var och en för sig.
Hur man gör? 1. Skriv in artikelnumret. 2. Tryck neråt för att komma till antalet saker som finns på lagret. 3. Skriv dit noll. 4. Tryck neråt igen. 5. Makulera? Tryck ja. 6. Skriv in ett nytt artikelnummer.
8. Andréas och jag får säga nummerna högt, och Tina knappar in.
9. Jag befarar att jag fått halsfluss.
10. Fortsätter knappa och greja.
11. Andréas och jag slår till på en sång; Yo no soy Marinero & Hönan Agda.
12. Tina hotar att slå oss.
13. Tina påpekar att Andréas och jag pratar för mycket. Vi skyller på Pappas gener.
14. Tina och Jag blir arga på Andréas som läser siffrorna alldeles för sakta. Jag tar över detta, och Andréas gör en hinderbana runt i butiken, som han sedan springer på tid.
15. Vi konstaterar att vi suttit och knappat in siffror i tre timmar. Då är klockan halv tio.
Efter denna lista kan man säga att vi lyckades med vårat lilla problem, och att jag var hemma i säng tjugo i tolv på natten. Det roliga i den här historien är dock att jag dessutom ska inventera på ICA på tisdag.
JAAAA. Gud så roligt.
Nu går jag och gräver ner mig. Har dock gjort lite bra idag: Pluggat (Ja, det ÄR sant), och köpt en fin fin tavla som jag älskar. Nu vill jag ha mat.
/ P
1. Klas åker hem, vilket innebär mer att göra för oss andra.
2. Monica och Lage åker hem. Kommentarer överflödiga.
3. Tina, jag och Andréas har dock riktigt roligt nu, och vi har precis fått alla inventeringspapper utskriva. Det innebär vanligtvis att inventeringen är klar. VANLIGTVIS alltså.
4. Av de 140 sidor vi ska kontrollera visar det sig att de första 40 är saker som Dukabutiken i Nyköping äger. Alltså ska dessa tas bort från datorn.
5. Panik.
6. Hungern sätter in. Jag kilar till McDonalds med årets inköpslista.
7. Vi konstaterar att dessa fyrtio sidor med cirka 100artiklar per sida måste tas bort var och en för sig.
Hur man gör? 1. Skriv in artikelnumret. 2. Tryck neråt för att komma till antalet saker som finns på lagret. 3. Skriv dit noll. 4. Tryck neråt igen. 5. Makulera? Tryck ja. 6. Skriv in ett nytt artikelnummer.
8. Andréas och jag får säga nummerna högt, och Tina knappar in.
9. Jag befarar att jag fått halsfluss.
10. Fortsätter knappa och greja.
11. Andréas och jag slår till på en sång; Yo no soy Marinero & Hönan Agda.
12. Tina hotar att slå oss.
13. Tina påpekar att Andréas och jag pratar för mycket. Vi skyller på Pappas gener.
14. Tina och Jag blir arga på Andréas som läser siffrorna alldeles för sakta. Jag tar över detta, och Andréas gör en hinderbana runt i butiken, som han sedan springer på tid.
15. Vi konstaterar att vi suttit och knappat in siffror i tre timmar. Då är klockan halv tio.
Efter denna lista kan man säga att vi lyckades med vårat lilla problem, och att jag var hemma i säng tjugo i tolv på natten. Det roliga i den här historien är dock att jag dessutom ska inventera på ICA på tisdag.
JAAAA. Gud så roligt.
Nu går jag och gräver ner mig. Har dock gjort lite bra idag: Pluggat (Ja, det ÄR sant), och köpt en fin fin tavla som jag älskar. Nu vill jag ha mat.
/ P
Skolan återigen.
Bah, skolan is back on track. Jag är ruskigt trött mest hela tiden, och mitt schema är en vandrande mardröm. Dubbeltimmar hela hela tiden, inga sköna håltimmar eller nått. Baaara tråk hela tiden. Som tur är har jag Historian och Engelskan som får liva upp mina dagar.
Haha, Petra, årets ettagluttare. Jag planerar en storslagen nollning på dig inom en snar framtid. Beware.
Den stora frågan lyder: Vad är det för fel på folK?
Anledningar till att frågan ställs:
- Fjortisar som visar sina navelpiercingar inför grabbar.
- Bacon.
- Syntaren/jagvetintevadmanskakallahenne.
- Petra ( HA HA )
- Ida -> hög på dextrosol.
Gud så tråkigt jag har det. Jag är så jäkla trött att jag måste limma fast ögonlocken om jag ska kunna hålla dem öppna. Jag är alltid trött numera. Förutom på mornarna. HUR kul känns det?
Sysslar för tillfället med den lilla luntan "Jonathan Strange & Mr Norrel". Najs.
Skall investera i en kalender på torsdag, då den efterlängtade lönen trillar in. Jag har så mycket som borde planeras/skrivas upp/ kommas ihåg att en kalender är det enda som kan få det att fungera.
Helgen blir Rolling och inventering på Duka i K-holm. Inventering på ICA på tisdag. Känns som om gud straffar mig för något.
Sömn. Nu. / P
Haha, Petra, årets ettagluttare. Jag planerar en storslagen nollning på dig inom en snar framtid. Beware.
Den stora frågan lyder: Vad är det för fel på folK?
Anledningar till att frågan ställs:
- Fjortisar som visar sina navelpiercingar inför grabbar.
- Bacon.
- Syntaren/jagvetintevadmanskakallahenne.
- Petra ( HA HA )
- Ida -> hög på dextrosol.
Gud så tråkigt jag har det. Jag är så jäkla trött att jag måste limma fast ögonlocken om jag ska kunna hålla dem öppna. Jag är alltid trött numera. Förutom på mornarna. HUR kul känns det?
Sysslar för tillfället med den lilla luntan "Jonathan Strange & Mr Norrel". Najs.
Skall investera i en kalender på torsdag, då den efterlängtade lönen trillar in. Jag har så mycket som borde planeras/skrivas upp/ kommas ihåg att en kalender är det enda som kan få det att fungera.
Helgen blir Rolling och inventering på Duka i K-holm. Inventering på ICA på tisdag. Känns som om gud straffar mig för något.
Sömn. Nu. / P
Oförlåtligt.
Det känns jobbit att behöva skriva detta, samtidigt som det känns rätt. Jag tänker inte nämna ett enda namn, för alla inblandade vet vad detta handlar om. Se det som ett personligt brev, öppet för allmänheten.
För det första; Jag kan inte ens förstå. Det Du har gjort är oförlåtligt. Det värsta sveket som vi alla känner till genomför Du, och dessutom så döljer Du det. Jag trodde inte det här om Dig. Och Du vet, så himla väl, att den hon ringer direkt, och den hon kan prata med; det är jag. Hur tror du det kändes för mig, när jag svarade i telefonen och allt jag hörde var gråt? Jag blev handlingsförlamad. Mina händer och armar kändes otympliga, jag ville bara hålla om henne, trösta, krama. Bara finnas där. Du la allt detta i mina händer. Du har fått mig att behöva höra och uppleva hur förkrossad en av mina vänner, en av mina närmsta vänner någonsin, kan bli. Du har sårat en den finaste, underbaraste, omtänksammaste och ärligaste vännen jag någonsin haft. Han har sårat henne, men Du, Du har sårat mig. Tre svåra saker har jag upplevt i mitt liv. Två orsakade av ödet, totalt omöjliga för någon att förhindra. En orsakad av alkohol. Men att den fjärde skulle vara orsakad av Dig, en av mina bästa vänner, det trodde jag aldrig. Inte ens i min vildaste, djupaste fantasi skulle jag kunna föreställa mig något sådant. Det är helt obegripligt för mig. Fullständigt. Jag har aldrig känt så många känslor på en och samma gång. Ledsamhet, omtanke, modersinstinkter för min vän, min underbara, trogna vän. För Dig? Ilska, hat, alla de aggressioner Du kan föreställa Dig. Samtidigt tycker jag synd om Dig. Du saknar själ. Du har ingen medkänsla, ingen empati, ingen sympati för människorna runt omkring Dig. Det Du har gjort är oförlåtligt. Jag har ingen som helst respekt kvar för Dig. Jag känner ingen förtroende. Hur ska någon någonsin kunna lita på Dig igen? Du har klivit över en osynlig gräns. Gräns; snarare en mur. Den är svårt att kliva över. Hjärtat säger ifrån. Hjärnan säger ifrån. Men när man är över den, då är det försent. Det är försent för Dig. Det finns inget hopp kvar.
Allt min tid som jag haft med Dig är som bortblåst. Den finns inte längre. Det finns inga glada minnen kvar. Fysisk smärta går att hantera, men psykisk smärta bildar sår som aldrig läker. Du har gett min vän och mig varsitt sår som aldrig kommer läka. Aldrig förut, i hela mitt liv, har en vän svikit mig. Och att Du skulle bli den första, det trodde jag aldrig. Jag väljer mina vänner med omsorg, men jag misslyckades med Dig. Du vet att jag skulle kunna gå genom eld och vatten för mina vänner. Speciellt hon. Men du fick mig att behöva sitta i elden. Stanna kvar. Jag kommer aldrig att kunna förlåta Dig. Aldrig någonsin. Det Du har gjort är oförlåtligt. Oförståligt. Allt jag känner för Dig är ilska och hat. I den här frågan fanns det inte ens en möjlighet att 'välja sida'. Det Du gjorde, låste fast mina fötter på en sida, och den är inte Din. Och inte ens när helvetet fryser till is tänker jag byta sida. Du har svikit mig. Du har sårat mig. Men värst av allt så har Du sårat min vän. Och något sådant tänker jag aldrig förlåta. Aldrig någonsin. De jag håller av, de som står min närmast, är guld värda för mig. Min familj, mina vänner = mitt liv. Jag gör allt för dem. Du behöver inte räkna in Dig själv i den kategorin längre. Jag tänker tala om det här för Dig, ansikte mot ansikte så att Du ska få en bild av den smärta Du åstadkommit. Hoppas den bilden aldrig lämnar Din näthinna. Ha den som en påminnelse över att Du klivit över gränsen. Och att Du kommer aldrig kunna återvända. En gång, är en gång för mycket. Ett steg för långt.
Du är bara luft för mig. Du finns inte. Aldrig mer. Ta åt Dig av vartenda ord som står skrivet här; de kommer ifrån hjärtat.
Och till min underbara vän; Jag älskar dig, och jag finns alltid här för dig. Jag skulle aldrig tveka en sekund med att komma till din undsättning. Jag finns här när du vill prata. När du bara vill vara. När som helst. Dygnet runt, året om. Du är en riktig vän, och jag kan inte med ord beskriva vad jag känner för dig, och hur glad jag är över att få ha dig som min vän.
Pernilla - 5 augusti, 23:10