Pillan

Japp, inatt så bär det av till Bulgarien. Det känns alltid lika skärmmande när man börjar räkna ner med "Nu är det bara åtta månader kvar!", och sen helt plötsligt så åker man iväg. Petra och jag ska bli ruskigt bruna, det är ett som är säkert!

Ett tag var jag lite orolig, Petra och jag tillsammans i två hela veckor. Som upplagt för bråk? Vi är ju ruskigt lika varandra, förutom på typ tre punkter, och på de punkterna är vi som natt och dag. Men nu har jag konstaterat att det här kommer att gå som en dans! Kanske för att vi är så lika på vissa områden, för vi är bra på att gadda ihop oss, vi är bra på att ha långa meningslösa konversationer, vi är bra på att festa ihop, båda har lätt för att bränna sig i solen, båda kommer leka som galningar i poolen..  Det här kommer gå kanonbra! Plus att det kommer bli riktigt trevligt eftersom vi inte umgåtts så mycket nu i sommar. Det finns väldigt mycket att prata om, det är ett som är säkert.

Jag måste bara meddela att på krogen i onsdags så var det en afrikansk kille med dreadlocks som for runt som ett jehu på dansgolvet - och snärtade mig i ögat med en dreadlock. Fruktansvärt ont gjorde det. Fruktansvärt ont.

Ett litet kom-ihåg till mig själv; Umgås mer med Malin, Lina, Sabina och Jonna i höst. Det har blivit på tok för lite tid med dem på sistone. Och självklart ska jag umgås massvis med Petra, Albin och Josefina också. Däremellan ska jag bara hinna med jobbet, skolan, elevrådet och körkortet. Och lite träning också. Lätt som en plätt!?

Nej, det mesta är nedpackat nu, det fattas bara en grej eller två. Nu bär det av till jobbet, 11-19, sedan hem och duscha, ringa Petra, packa det sista och sova.

Ha det bra alla, hörs om två veckor!

Det verkar som om min blogg har tagit en sommarpaus. Det blir nog bäst så, värmen gör att jag inte har någon ork att sätta mig framför datorn och uppdatera. Jag jobbar praktiskt taget dygnet runt nästa vecka, och efter det åker jag till Bulgarien i två veckor. Så då bör vi inte räkna med några uppdateringar. Men från och med den sjuttonde augusti och framåt så skall bloggen uppdateras dagligen, så som det brukade vara.

Men kanske att jag hoppar in här ibland och publicerar något meningslöst litet inlägg.

Typ som handlar om det faktum att jag ligget åttio kronor back på betalkortet. Och jag har inte ens kredit.

Ny kategori dyker upp nu till hösten; Projektarbetet. Jag ska skriva en bok. Kan kanske bli kul att följa mig våndas i skrivkramper och fantasiproblem. Kan bli frustrerande. Blir troligtvis skrattretande. Jag vet ju i alla fall vad jag ska skriva, så vi slipper panikattack.

Jag vill även påpeka att jag numera tror att jag gått och blivit en eremit.

Och slutligen vill jag bara säga det att den värsta frågan jag vet har dykt upp en hel del på sistone; "Aha, så du är vegetarian. Varför då?"

Varför? Tänk efter en gång eller två och lägg sedan en bra gissning. Jag hyser agg mot människor. Alltså har jag blivit en eremit. Förhoppningsvis går detta över under Bulgarienresan. I annat fall är det synd om min kära resekamrat Petra.

Nu blir det alltså troligtvis paus. I övrigt så ska jag gå och sova nu, det känns som om jag inte sovit på ett halvår. Väck mig inte tidigt imorgon.

Det är dumt att alla ska fylla arton i samma veva som pengarna är slut och man väntar på nästa lönecheck. Albin firades i söndags, där vi alla visade oss vara värdelösa på kubb och även på Geni. Men ingen present fick han.. Men den kommer, och den är bra!

Josefina fyller imorgon, men eftersom jag jobbar stängning så kan jag inte vara med och fira henne. Men det löser sig, jag åker in till henne en annan dag, efter löning, så att vi kan gå ut på krogen + att hon får present då.

Det träliga är ju att jag är grymt pank. Jag har inte ens tio kronor på kortet. Jag vet inte hur det gick till, men bankrutt är jag i alla fall. Och det är alldeles för långt kvar till nästa löning.. Men man kan ju alltid pigga upp sig med att det bär av till Bulgarien om två veckor! Sol och bad. Nice.

Nu ska jag ta tag i motionsbiten, och faktiskt trampa lite motionscykel! Unbelivable.

Solna är en mysig liten förort. Mogges lägenhet är underbar.

Vi tog en tripp till Kista Centrum där de har på tok för många affärer. Relativt fattig efter Brucebiljetten så investerade jag enbart i ett par gröna caprijeans som var helt galet snygga, och i en superfin klänning. Och så blev det ju självklart det obligatoriska; Utländsk modetidning och snus på pressbyrån.

På måndagkvällen kom Camilla, en av Morgans vänner förbi. Jag har inte träffat Camilla på tolv år, men ändå kände hon igen mig fullständigt. Kanske ser jag ut som en sexåring? Haha. Trevligt var det i alla fall.

IKEA på hemvägen, jag plockade på mig lite flytta-hemifrån saker. Tänkte börja samla ihop allting lite smått nu, då slipper det bli så dyrt när man väl flyttar. Väl i kassan på IKEA så står det någon Indier av det manliga könet i kassan, och han var den segaste kassören jag träffat på i hela mitt liv. Vi hade två kunder framför oss när vi ställde oss i kön, och de kunderna hade cirka sju varor styck. Tjugo minuter i kö. Sanslöst.

Nu blir det sängen med en bra bok, för jag börjar jobba nio imorgon. Sedan ska jag klippa mig och hämta ut Bruce- biljetterna. Bruce. Kan inte sommaren ta slut så att det blir den 30e oktober istället?

Igår åkte familjen upp till Solna för att hälsa på bror min. Vi sitter i köket i godan ro och äter smörgås och dricker smoothie när mamma påpekar att Bruce-biljetterna släpptes i morse (måndag). Jag får panik, eftersom jag helt hade glömt detta. Snor Morgans laptop fortare än kvickt, knappar in mig på ticnet och får tag i en suverän plats! Betalar direkt över nätet, och biljetten är min. två minuter senare var alla biljetter slut.

Ifall det inte har gått fram tillräckligt tydligt hos er, så upprepar jag mig.

Jag ska se Bruce. Live. 30e oktober. Globen. Bruce. Live. Jag. Bruce Bruce Bruce. Bruce och The Seeger Sessions band. 18-manna bandet och jag. Och Bruce.

Extas.

Jag förstår inte själv. Att se Bruce live har varit det ena av mina två mål här i livet. Och den 30e oktober så kommer jag ha fixat det. Då återstår det bara att publicera en bok.

Jag ska se Bruce live. I egen hög person ska han stå där och sjunga för mig. Jag skiter i de andra som ska se honom, det kommer bli Bruce och Jag på Globen. Fast ifall han spelar Seaside bar song så kommer jag att få en hjärtinfarkt. För spelar han den, då kan jag lämna Globen som en fulländad människa, då kan jag gå och dö lycklig direkt efter konserten.

Jag ska se Bruce live. EXTAS.



ridå..

Lasse- konserten i torsdags var helt lovely. Lasse är ju bara för mysig. Petra och jag tog det lungt på en kulle lite längre bak, där vi hade uppsikt över hela stället. Gåshuden kom lite titt som tätt, och enbart tack vare Lasse. Stort Liv, Ingen soldat, Söndermarken, Min älskling har ett hjärta av snö... Ah, extas.

Linköping var ju i övrigt ett trevligt tillhåll, trots deras utomjordiska dialekt. Petra och jag förstod ingenting någonsin. Men vi klarade oss rätt bra ändå. Jag lyckades investera i ett par slip- in skor, ett par shorts, ett Strat Boys- linne, en bok, Body Shop grejor, ett armband.. 

Mitt och Petras planerade äta-ute besök grusades, det blev istället en svettig fiskburgare på McDonalds. Men kaffet är gott där, så jag klagar inte.

Vad ska man säga? Det är ett skönt liv.

Om nästan exakt två timmar så tar jag tåget till Linköping ihop med Petra för att se våran älskade Lasse Winnerbäck inleda sin sommarturné! Att se turnéinledningen på hemmaplan kan inte bli annan än alldeles, alldeles underbart!

Kommer dessutom bli mys eftersom vi ska gå ut och äta, kanske shoppa lite, och självklart lyxa till det lite med taxi till och/eller från konserten. Petra och jag är bra på det där med taxi, förra gången vi såg Lasse, i Eskilstuna, så tog vi taxi till konserten eftersom vi inte visste vart stället låg. Det visade sig vara tvåhundrameter bort. Men det är alltid kul med taxi.

Nu däremot så ska jag betala två cdon- fakturor, sätta igång lite kaffe och vänta på att mitt hår ska torka så att jag ska göra något åt det.

Jag har en av mina få lediga dagar idag. Därför bestämde sig solen för att vara bakom molnen hela dagen. Förjävligt.

Och så har jag rååkat peta iväg en beställning till asos.. Och till råga på allt så kom cdon- grejorna idag.

Camilla och jag körde en bra taktik häromdan på jobbet. Vi stod och smygåt lite godis. "En gång är ingen gång, två är lika med noll" - teorin gjorde att vi med gott samvete kunde stoppa i oss två godisbitar. Åt gången. Två är lika med noll, men ingen säger något om att ett upprepande av proceduren gör att nollfaktorn försvinner.

Alltså åt vi inget godis. Två gånger väldigt mycket är lika med noll. Fritt fram för fler livsbejakande teorier tack!

Jag har fått ett blåmärke i handflatan. Inte ens Petra som får blåmärken av blåsande löv har lyckats med det.

Jag är ett medicinskt under.