Skottland


Sams hus, där vi bodde.






Sam och Uncle Joe körde gräsklippare.


Sams slott, som dessvärre brann på 1920- talet. Så en liten ruin är det som är kvar.



Bror min i den klassiska Skottlandsmössan.



Skaplig natur i detta underbara land!




Ett Whiskydestilleri var vi ju tvugna att besöka, och jävlar i havet vilken god whisky!



Mitt underbara resesällskap; Mamma, Sam, Morgan och Pappa.



Öppen spis! Alldeles makalöst mysigt.

Vi har verkligen haft en toppenresa! Jag har skrattat så pass mycket att det fanimej kan vara skadligt.
Vi tog en tripp till Edinburgh, och en till Glasgow. Vi åkte runt mycket kring Loch Lomond, jag utlöste brandlarmet i en enorm mataffär, vi har ätit god mat och druckit gott, shoppat lite, bara umgåtts och myst... Det var verkligen inte sista gången vi åkte dit vill jag lova!

Qué pasa, Barcelona?

Vecka 32 så åktes det till Barcelona lite halvspontant sådär. Vi drack alkohol, spelade yatzy och lekte lite allmänna bisarra lekar. Det finns en filmsnutt som världen aldrig borde få uppleva, så jag undviker att publicera den.

Detta var mitt förträffliga resesällskap;

  

Den (ultimata?) guiden;



Ganska schysst utsikt från hotellrummet + nakenbad.

 

David och jag skulle se Sagrada Familia. Det var en promenad som såg ut att gå bara rakt fram från vårat hotell sett. Två timmar senare i gassande sol så var vi framme. Vi firade med Starbucks.



Tack alla inblandade!

For starters, I'll have the garlic bread..

Nu är jag hemma igen. Efter en vecka av shopping, skräpmat och trötta fötter. Kombinationen av halsont, snuva, hosta och allmänt vedervärdigt tillstånd lyckades jag dra på mig på planet till London.
"Det blir lite hoppigt nu när vi landar, det blåser lite" sa kaptenen. No shit, det blåste 42 sekundmeter. Heathrow och Gatwick stängde igen sina flygplatser, men det mycket eminenta bolaget Ryan Air sitter minsann inte och rullar tummarna.

Sen shoppade vi. Åt vitlöksbröd. Shoppade. Drack kaffe på Starbucks. Shoppade. Läste. Sov.
"We Will Rock You", världens kanske mesta feel-good musikal besöktes. Tre timmar av ångest över att jag aldrig kommer att få uppleva Freddie Mercury live. That's a shame.

Vi hade riktiga täcken på rummet och hamrande polacker utanför fönstret. Brandvarnaren drog på varje morgon eftersom de brände vid det rostade brödet i frukostsalen.

Officiellt så utnämner jag nu följande tre affärer till Londons, och kanske världens, bästa;
1. Boots. (Med motiveringar som LemSip, Deep Heat och makalösa antiseptiska krämer och diverse annat att botanisera bland, så står sig Boots som en klar segrare).
2. Waterstones. (8 våningar böcker talar för sig själv. En härdad bokläsare som jag själv kan börja tro att man befinner sig i paradiset. Deras 'True Crime'- avdelning är helt makalös.)
3. HMV. (Okänt antal våningar med DVDfilmer, CD-skivor och alla boxar du drömt om, och likaså drömt mardrömmar om..)

P och jag åt "Hot cookie dough dessert".

Väl på Stanstead igen för hemresa knallade vi in på taxfreen, eftersom vi nu fick debutera där. Vi frågade hur mycket vi fick ta med hem, per person. Så mycket ni kan bära fick vi till svar. Vi klarade fem liter var. Hade vi varit vältränade hade vi fått ta med det dubbla hem.

Men nu när man är tillbaka i verkligheten så är det annat på schemat.
Påskveckor på jobbet bland annat. Tentaskrivande. Så småningen om blir jag ju fattig student, och då blir det inga mer extravaganta shoppingresor varje år.

Svenskt kaffe nu.


Så kul man kan ha med lite vax

Madame Tussauds är inte värt pengarna (25 pund för lite vax), men ifall man ändåså är där så kan man ha väldigt roligt. Allt som krävs är en kamera och en god vän.



Det första man bör göra när man väl har anlänt
är att titta efter vad Mahatma Gandi egentligen döljer för något.




Man bör övervaka en filminspelning ihop med Speilberg.



Man bör visa upp sina vältränade muskler,
helst i jämförelse med någon spinkig stackare.




Man bör hålla ett tal om världsfred, melodifestivalen
eller något annat världsövergripande.




Man bör träffa sin förebilder. Från vänster; Patzy (galen alkoholistkvinna),
Vad-han-nu-heter (galen), Jack Sparrow (galen pirat).




Man bör posera ihop med någon man ogillar. Och med någon man gillar.



Man bör mingla med några av de största inom sitt område.



Man bör samtala med sina jämlikar.

11172-143

Man bör pilla diverse diktatorer i öronen.

11172-148

Man bör hitta sin livspartner innan man hittar utgången.



Som avslutning vill jag att inte en enda av er hakar upp er på något av det som finns med i inlägget, av den enkla anledningen att ironi är humor. Tjing tjing.

London

Till London bar det av den 29 januari, och rätt nyligen hemkomna, det vill säga den 5 februari, så börjar det bli dags för ett inlägg om denna smått ostrukturerade resa.




Först ut; de två som medverkade.
Petra, glad i hågen på Piccadilly Circus.
Jag, smått vilsen utanför Buckingham Palace.




Tower Bridge är precis lika tråkig som den ser ut.
The Crooked House, ska man dricka Afternoon Tea så är det där man ska dricka det.




Petra försöker smälta in bland några av våra största tänkare genom tiderna. Misslyckandet är övertydligt.
Windsor Castle, mäkta imponerande.
Her Majesty's Theater, där har kanonbra musikalen The Phantom of the Opera gått i tjugoett år.




Petra, glad i hågen, gör en utmärkt imitation av Windsor Castle.
Lägg märke till att Petras knä faktiskt föreställer mittentornet.
Petra och jag roade oss många timmar med att ta fula kort.
Petra får rullgardinen i huvudet.




Inget slår en långfrukost på Starbucks.



En grupp riktiga Judar. Jag älskar min 4x digital zoom ibland!
Petra vilsen i krokarna av Westminster Abbey.
London Eye och Big Ben besöktes under våran "turistdag".



Vi skräpade ner. Vi tog fler fula kort. Petra bäddade inte, trots att det ser så ut.
Vi bäddade aldrig. Vi bara skräpade ner.




Petra är snygg i London.
Duvan på statyn, min absoluta favoritbild.
Gula-jackan-dvs-Petra utanför Hyde Park Towers Hotel.



Madame Tussauds kommer i ett eget inlägg.
Ironin på de bilderna måste förklaras för att inte skrämmande missförstånd skall ske.

London Calling

Ah, den trettionde januari bär det av till London igen. Jag måste bara tjata lite till, för jag älskar verkligen London. Dessutom är det kul att det är Jag som får guida runt Petra i världens mest fantastiska stad för första gången i hennes liv! Nu har jag precis petat iväg ett mail till Sam, för vi planerar även att tillbringa två och en halv, kanske tre dagar i Windsor.

Petra vill fortfarande till madame Tussauds, och trots att jag är skeptisk (urtråkigt ställe) ås får jag väl gå med på det eftersom jag tänker dra med henne på en svindyr musikal. Frågan är dock bara vilken musikal vi ska se. Jag har ju sett både Grease och The Lion King i London. Sound of Music kanske? Eller The Phantom of the Opera? Klurigt klurigt..

Oh, jag är så taggad! Shopping! Museum! Musikal! Pubar!

Nu måste jag dricka mer kaffe..

Moulin Rouge

11172-75
Moulin Rouge upplyst på kvällen.. En klassiker! Tyvärr kostar det rejält att gå dit för att se en show, dock vore det ruskigt kul. Inte helt förvånansvärt så är det Moulin Rouge som inleder porrgatan i Montmarte. Men visst vore det mycket härligare ifall det såg ut så som det gör i filmen Moulin Rouge? Men den stora elefanten och allt..


Paris

Jag spenderade som bekant större delen av höstlovet i Paris, onsdag till söndag. Paris är verkligen en fantastiskt vacker stad, man kan vandra runt i flera timmar och bara beundra alla byggnader och dylikt!
Axel och jag hade stora planer på att se alla sevärdheter - och det gjorde vi. Jag var en talang när det gällde Metron, Paris tunnebanesystem. Jag hittade rätt varje gång, inte ens en endaste gång klev vi på fel tunnelbana! Jag måste medge att jag är väldigt stolt över mig själv, då jag faktiskt är värdelös på Stockholms tunnelbana..

Louvren var en självklarhet, världens största museum är ju ett måste! Louvren är makalöst stort, det går knappt att föreställa sig. Och alla dessa vackra skulpturer och målningar.. Där befann jag mig i paradiset! Tyvärr la min kamera av efter halva besöket på Louvren, men en del godbitar fick jag i alla fall med. Tavlor får man som bekant inte fotografera, och jisses vad jag och Axel störde oss på alla dessa japaner som fotade allt de kom åt! Mona Lisa & Madonnan i grottan var bäst under Louvrenbesöket. Oturligt nog var mitt favoritkonstverk, den vitruvianska människan, utlånad till London.. Så det blir ett återbesök på Lovren, garanterat.



Triumfbågen, Sacre Couer


Jag&Eiffeltornet, Axel&Notre Dame, Invaliddomen

Lite shopping hann vi självklart med, något sådant missar jag definitivt inte! Benetton, fantastiska varuhuset La Fayette, Sephora och mer var ställen där jag brände pengar.. Men nästa gång det bär av till Paris är det jag som har med mig en smärre förmögenhet - så mycket underbart det finns!


Lovrens gräsliga pyramid, inne på Lovren, Louvrens vackra fasad

Mycket fika blev det, all keffeenergi vi kunde få behövdes för att orka promenera runt hela stan. Starbucks blev stammisfiket, deras vaniljlatte är ruskig. Vi åt frukost på samma ställe varje dag, och där tog vi även våran kvälls Café au lait. Frukosten var underbar - Café au lait, juice, baguette, crossiant..


Herakles, Venus från Milo

Den allmänna åsikten om att fransmänn är dryga och absolut inte pratar engelska stämmer alldeles utmärkt.. Men några franska ord kan jag minsann - Bonjour, Bonsoir, Merci.. Haha!

11172-74
Axel och jag framför ett tjusigt upplyst eiffeltorn!

Det finns mycket positivt att säga om den här resan - det negativa kommer i nästa inlägg. 
Jag hatar Ryan Air, men Paris älskar jag!

Bland dryga fransmänn och baguetter,

.. kommer jag att befinna mig de närmsta dagarna! Imorgon 11:55 lyfter jag och Axel mot Paris, där vi ska tillbringa fem riktigt härliga dagar. Louvren, Sacre Cour, Montmartre, Moulin Rouge, Triumfbågen, Eiffeltornet, Notre Dame, Picassomuséet och mycket mer..

Underbart! Kommer hem igen på söndag natt, så några blogginlägg blir det inte fören på måndag.

Och nej, varken jag eller Axel pratar franska. Inte ett ord kan vi. Men dricka vin, äta brié och baguetter - det kan vi!

Vitruvianska människan - finally! Äntligen kommer jag att stå öga mot öga med mitt favoritkonstverk genom tiderna! Makalöst.

Nu är det dags för massage.


London

Ah, London och England i allmänhet är helt amazing! Jag får aldrig nog..

Börjar med att släpa mig upp FYRA på morgonen i fredags, halvdöda åker Mogge och jag till Skavsta. Och eftersom "resebitarna" är sjukt tråkiga så fortsätter vi med att Sam hämtar upp oss på Heatrow. I en liten mörkblå mini- cooper med skotska flaggan målad på taket kommer han farandes. Att åka bil med Sam är som att åka Berg-och-dal banan utan att spänna fast sig. Helt livsfarligt alltså. Han åker på fel sida av vägen emellanåt, han missar när det är grönt och rött ljus, han kör sjukt fort... En trafikfara helt enkelt.

Anländer till Windsor, som är en helt fantastisk vacker gammal stad. Sam's hus ligger cirka fem meter från slottsmuren. Slottet ska vi inte tala om.. Enormt! Det känns som om man befinner sig i en gammal Robin Hood- film när man är därinne. Helt sjukt stort, plus att det ser ut som en klassisk riddarborg. Vi vandrade runt inne i slottet i närmare två timmar, där vi tittade på alla vackra gamla tavlor och salar.

Senare på kvällen blir det mat och bio i Slough, bion var riktigt kul (enligt Sam och mig). Mogge somnade dock någonstans i mitten. Efter det var klockan mycket, så vi begav oss hem. Min säng var helt fantastisk, man sov som en prinsessa i den. Dock var man tvungen att klättra upp i den..

Lördagen tillbringades i London, där vi hann med en hel del shopping! Mogge köpte kiltjacka för närmare fyratusen kronor (!). Själv investerade jag i;

Jackass- boxen.
DVDn The Notebook.
Tre böcker om Leonardo da Vinci, plus boken "The Serpent Grail". (Seriöst, bokhandeln var SEX våningar, stor som hela NK ungefär. Jag hade kunnat bosätta mig därinne..)
Ett par skor och två t-shirts från GAP.
Té i en burk med London tunnelbanesystem på. (Ha Ha)
En "London" t-shirt.
Ett halsband med ett kors i pärlemor (Dock köpt i Kyrkan på Windsor Castle)
Souvenir till Adlen och till Petra.
Present till Mamma och Pappa. (Dock köpta i Windsor.)

Det där var nog i stort sett allt.. Jag kunde kosta på mig den dyra Jackass- boxen tack vare Mogge och Sam som bjöd mig på precis allt. (Idioter, jag hade ju pengar med mig till mat och dylikt.. )
En gång lyckades jag dock tack vare min otroligt snabbhet slänga fram pengar till att betala en fika med, innan de hann reagera. Go Me!

På kvällen gick Mogge och jag på musikal, The Lion King. Helt fantastiskt hur de lyckats med alla kostymer, ah, jag älskar musikaler! Förra gången jag var i London såg jag ju Grease, så det här får nog ta och bli en tradition. Mogge bjöd på musikalbiljetten, vilket jag inte ville gå med på. Sextiofem pund per biljett, det är SJUKT dyrt..

Sedan bar det av hem till Windsor igen, där Sam visade mig alla fina och gamla saker han har. Han har massor med böcker som är hur gamla som helst. Den äldsta boken han har är fyrahundra år gammal, och skriven av en släkting till honom. Helt fantastiskt. Han visade mig en byrå som han ärvt av sin gudmor, gammeldrottningen av England. Vi såg två exakt likadana sådana på slottets utställning. Ah, han visade så många vackra gamla saker! Helt amazing.

Söndagen bestod mest av resan hem igen, då Mogges och min frukost sköts upp hela hela tiden. Klockan tre fick jag min frukost! Det är lite väl sent när man gick upp klockan nio..

I alla fall, resan var underbar, det var ruskigt roligt att få träffa Sam igen! Jag saknar alltid honom så fruktansvärt mycket.. Det underbara är att när han pratar om mig med sina vänner så kallar han mig för sin syster, vilket passar bra då jag alltid referar till honom som min tredje bror.. Man bara måste älska den människan! Han har lovat att komma hit i sommar, och till hösten så funderar han och jag på att åka till Paris och gå på Louvren. Det blir nog även en Londonresa i höst igen.. England är fantastiskt, direkt när vi landat sa Mogge att han ville flytta dit igen, och jag förstår honom.

Polen

Jahapp, dags att summera Polenresan alltså.

Tisdag; Drog oss iväg mot Skavsta på morgonkvisten, där det visar sig att vi ska resa med ett flygbolag kallat WizzAir. Skoj inte, århundradets budgetbolag. Piloten var säkerligen berusad och personalen galen. Jag började alltså denns skolresa med att bli ruskigt osams med kabinpersonalen, eftersom de var sjukt otrevliga och oförstående. Som van resenär kan man få spatt på kabinpersonal ibland. Tacka vet jag att flyga när min bror jobbar..

Efter att vi landat i Warsawa så satte vi oss på bussen, och bussen var inte mysig. Liten, trång och utan toalett. Vi gav oss ut på en tre timmar lång resa till Lublin (jag sov hela resan, vaknade till lite då och då av att Elin och Dennis antingen fotade mig eller filmade mig.. ), och väl i Lublin så gick vi en sväng på stan (jag investerade i billig vodka), för att sedan åka til hotellet. Hotellet såg ut som ett horhus med sjukhuskorridorer. Maten? Schnitzel och ris.

Onsdag; Upp tidigt, kastade mig in i duschen som var riktigt varm och skön.. Sedan var det bara att kliva på bussen och åka till Koncentrationslägret Majdanek. Majdanek är ju ett av de bäst bevarade lägren, både gaskammaren och krematoriet står kvar. Det var rätt läskigt att stå inne i gaskammaren och känna att "Jaha, här dog tusentals människor.. När blir det mat nästa gång?" Jag tror att de flesta av oss kände likadant, allt var för overkligt för att kunna placeras in i våra liv. Man förstod inte riktigt att det faktiskt hade skett just där.

Vi satte oss sedan på bussen, för att börja en sex timmar lång resa till Krakow. Vi hann dock inte så långt, eftersom vi var tvugna att åka tillbaka till första hotellet. Någon hade glömt sin mobiltelfon på rummet, ringde hotellpersonalen och sa. Den någon, det var jag det.. Klantigt. Bussresan sen, bestod mest av sömn, så det var rätt okej. Väl i Krakow så blev det en snabbvisit på hotellet, för att sedan åka iväg på "Polsk Afton". Den kvällen bestod av att neka dans med tokiga polacker. Maten? Ris och Schnitzel.

Torsdag; Vi fick en liten sovmorgon, och sedan åkte vi till en Saltgruva som ligger strax utanför Krakow. Den var riktigt mäktig, enorma salar med massor utav statyer och konsverk, alla uthuggna i salt av gruvarbetare. Efter det besöket så åkte vi in till Krakow, där vi gick på en två timmar lång stadsvandring, och vi besökte bland annat de Judiska Kvarteren, där delar utav "Schindler's List" är inspelad. Sedan fick vi promenera runt själva, och då passade vi på att köpa mer vodka och dessutom äta på McDonalds. Sedan tillbaka till hotellet, och maten? Schnitzel och ris..

Fredag; Upp tidigt för att åka till Auschwitz och sedan Birkenau. Auschwitz var konstigt, hela området ser ut som något halvlyxigt bostadsområde. Stora tegelhus, gator.. Det stämde inte ihop med allt som utspelade sig där. Vissa utan husen var omgjorda till museum, där vi bland annat fick se de sju ton hår som nazisterna klippte av judarna. Vi fick se ofattbart stora mängder skor, med bland annat en monter fylld med tusentals barnskor.. Bilder på de som suttit fångna i Auschwits, och de var otäcka. Det stod datum på bilderna, ett datum för när de anlände till Auschwitz, och ett datum för när de dog på Auschwitz.. Männen klarade sig i snitt en månad, och kvinnorna tre veckor.. Det var så overkligt att se de taggtrådsstängsel som man tidigare bara sett på bild. Det kändes så dumt att gå därinne som en fri människa, när det enbart funnits tillfångatagna där innan..

Vi åkte sedan till Birkenau, och det var det som jag såg mest fram emot. Min hatkärlek till Doktor Josef Mengele gjorde sig påmind, trots att jag mycket väl vet att hans laboratorium och baracker är förstörda sen långt tillbaka. Det mest sjuka var när jag stod för att fota dödsporten (ni vet, den porten där tågen med judarna gick in till mitten av Birkenau), och där stod jag mitt på järnvägsspåret. På samma spår som kört miljoner människor rätt in mot en säker död. Och ändå så gick inte allvaret upp för mig. I över två timmar gick vi omkring på Birkenau, vi stod i sovbarackerna och tittade på de små sängarna där upp emot tolv personer fick sova ihop. Vi tittade på ruinerna efter gaskamrarna och krematorierna och fick samtidigt höra berättelser om vilka som dödats där, och ändå kan man inte förstå vad som faktiskt hänt. Birkenau är ofattbart stort, ungefär 173 fotbollsplaner stort. Helt sanslöst, taggtrådsstängsel överallt, marken är en lervälling och man vill inte ens tänka på hur många människor som bodde där samtidigt.

Efter Birkenau blev det buss till flygplatsen, och sedan bar det av hemåt.

________

Detta kanske blev en ganska kort och trist redovisning av resan, och vart är bilderna? Jo, bilder som jag tagit kommer jag att publicera, men de kommer var och en för sig, med en liten text till. Jag har dessutom fått i uppdrag att skriva en resedagbok för Vita Bussarnas hemsida (de som anordnar sånna här resor). När den är klar och publicerad så kommer det hamna en länk här.

Jag vill bara påpeka en sak till; i texten ovan, när jag skriver att jag inte kan förstå vad som hänt, att jag inte kan placera det och att det känns overkligt, betyder det verkligen inte att jag är en historiarevitionist. Jag tror helt och fullt på allt jag fått höra om Förintelsen, det är bara så stort och så hemskt att man inte ens i sin vildaste fantasi kan föreställa sig att det faktiskt har hänt. Man vill inte tro att någon människa kan göra så här mot andra människor. Man vill inte tro på det man ser och hör, bara för att det överträffar ens vildaste fantasi. Man vill bara blunda för verkligheten när man ser de kläder och skor som tillhört spädbarn. Spädbarn som nazisterna obarmhärtigt skickade rätt in i gaskammaren. Jag tvivlar inte på att ni förstår vad jag menar, men det hela får ett helt annat perspektiv när man väl är på plats. Man stänger in sig och vill inte förstå.

Det är för ofattbart helt enkelt.

hits