Pillan

Sitter i skolan, och för första gången på över ett år så har jag faktiskt ett inlogg till datorerna! Jag glömde bort mitt lösenord för läängesen, men nu är jag äntligen tillbaka!

Har precis skrivit ut en instruktion för hur historiauppsatsen skall se ut. Träligt, man skall skriva i en sådan form så att man är en person som levde under 1800- talet. That sucks. Jag gillar verkligen inte 1800- tals historia. Men snart så ger vi oss i kast med världskrigen, och då jäklar. Fan vad grym jag är på världskrigen. Det är nästan läskigt hur mycket jag vet. Jag måste sluta upp med att läsa allt jag kommer över..

Ikväll ska jag jobba, börjar halv fem. Men efter det kan ni nog vänta er en recension utav 'Veronika bestämmer sig för att dö'. Jag har säkert bara tjugo sidor kvar, men jag tycks aldrig få arslet ur vagnen.

Jag bara måste påpeka den otroligt intelligenta kommentaren jag gav min drömkille i lördags;
"Hej! Känner du igen mig? Jag var kär i dig när jag gick i sexan! (stort leende, sen gick jag.)"
Hur charmigt vad det där på en skala? Snacka om att sumpa alla framtida chanser med Travis. Ah, snygg är han iallafall.
 
Tramps like us, baby we we're born to run..

Här är några saker som jag hoppas att ni, mina intelligenta och allmänbildade läsare, kan svara på:

1. Hur många isotoper har Uran? (Denna fråga vill jag dessutom ha källförteckning till!)

2. Kan man föreställa sig oändligheten?

3. Om Big Bang skapade "allt", vad skapades då Big Bang utav?

4. Kan det finnas människoliknande varelser på andra planeter, och i andra solsystem? Kan någon varelse ha skapat ett liknande materialistiskt samhälle som vi?

Pju, vissa saker är tunga att tänka på. Jag får ont i huvudet av att föreställa mig oändligheten. Jag tror att den är bakgrunden till min migrän.

Jag kanske borde starta en "Våga Fråga" kategori på bloggen! Så kan vi lkea lika roligt som Rix FM, och göra så att ni ställer en fråga, filosofisk eller teoretisk, så jag jag hitta svar! Det vore kul. Jag tror dessutom att jag bör skapa en kategori vid namn "onödigt vetande", så att jag får ur mig alla de dumma saker som jag vet. Jag ska klura lite på detta.

Svar önskas snarast på dessa frågor!

Jag och min gode vän Negern hade för en stund sen en väldigt givande konversation angående hur människor i vår ålder faktiskt beter sig. Enbart för att det är så trevligt, så ska jag lista dessa totalt omogna företeelser;

1. Att vara ful i mun.

"Knulla din mamma!" (ha ha?). Detta är inte humor, men trots det använder människor i min ålder (tjejer också, tro det eller ej) detta uttryck för att verka 'roliga'. Vad är det för roligt med det? Kan de inte dra ett kul skämt, eller ge en ironisk kommentar? Eller över huvud taget ge en intelligent kommentar? Men nej, vissa envisas med att säga sådana här saker, som om de inte hade någon skam alls i kroppen.

2. Att använda skällsord.

"Jävla bög." Otroligt intelligent sagt, verkligen. Först och främst, vem har rätten att döma någon annan för dennes sexuella läggning? Och varför häver människor ur sig det här lite när som helst, både på skämt och på allvar? Borde vi inte beundra bisexuella/homosexuella för att de vågar trotsa normen och bli förälskade i människor på grund av deras personlighet, och inte deras kön? Jag har en lärare som i torsdags uttryckte sig väldigt intelligent. Hon sa ungefär att "om någonting går snett i den här delen utav uppfostran/barndomen, så kan det resultera i att barnet kan bli homosexuellt." Vadå gå snett? Tänk om något går väldigt rätt, och man som förälder uppfostrar ett barn som är starkt nog att trots normerna, och som är starkt nog att kunna se bortom utseende, kön eller läggning?

3. Att vara falsk / nedervärderande / mobbare

Falskhet har en hel del med mognad att göra. När man var mindre så pratade man skit om allt och alla, eftersom det var sååå coolt. Idag tar jag avstånd från sådant. Visst, fortfarande kan en och annan kommentar slinka ur mig; "Hur kan hon gå runt i de där kläderna?". Men jag nedervärderar inte folk på grund utav deras stil, utseende eller personlighet. Folk får vara precis hur de vill, för man behöver inte älska alla. Människor som sitter och högt och tydligt kommenterar folks utseende och dylikt - vad tjänar de på att spy ut dessa elakheter? Blir deras liv bättre? Känner de sig som viktigare och bättre personer, när de klankar ner på andra? Falskhet är ett tecken på omognad, eftersom man då inte 'vågar' vara ärlig. Tycker inte jag om att umgås ihop med någon, så tar jag avstånd. Jag säger det inte rätt ut, för det är elakt. Men jag visar att jag inte tycker det är särskilt kul när personen i fråga sätter sig med en och babblar om saker som är helt ointressanta, eller när personen i fråga har en personlighet som inte alls tilltalar mig.

4. Att inte bry som om skolan / familjen etc.

"Öh, jag skiter väl i provet! Jag bryr mig inte ifall jag får IG i den här kursen!" Mitt svar kan bara bli; WHAAAAT? När ska ungdomar lära sig att gymnasiet är den sista chansen vi får till att utveckla våra kunskaper och vårt intellekt gratis, med kompetenta lärare och ett stort utbud av ämnen! Hur kan man inte bry sig om sin framtid? Jag önskar att jag kunde lägga ner mer tid och energi på skolan. Jag slutade mitt första år på samhällsvetenskaplig linje med 4 VG och 4 MVG. Jag la inte ner särskilt mycket energi, och det gör jag inte nu heller. Jag önskar att jag hade mer självdiciplin, men hur är det då för dem som kanske inte ens har några grundkunskaper att bygga på? Hur svårt bör inte de ha att hänga med i de olika ämnena? Jag kan bara tacka Gud eller vad det än är för högre makt som styr oss, att jag föddes med ett otroligt törstande efter kunskap. Jag lär mig för att jag tycker om att kunna. Jag vill inte gå in i ett rum och känns mig som en nolla, som inte förstår vad människor samtalar om. Kunskap är makt.

Och att sedan inte bry sig om familjen. Man får säga vad man vill om sina familjemedlemmar, men de har alla påverkat en själv till att bli den person som man faktiskt är. Trots att man fått vissa negativa egenskaper från dem, så har man även fått massvis med positiva! Förhoppningsvis (jag vet att det inte är så för alla) så kommer ens familj att stötta en i allt man tar sig för, och de kommer förhoppningsvis alltid att finnas där för en. Likadant är det med riktigt bra vänner, för de blir som ens andra familj. De ställer alltid upp, och stöttar en så gott de bara kan. Ta vara på de som står er närmast!

Slutkläm.

Jag vet, jag är bara arton år och har inte ens upplevt hälften av mitt liv, men jag vågar påstå att jag till en viss del har rätt i det jag skrivit ovan. Jag kan personligen säga att jag växte som person när jag började arbeta, sexton år gammal. Jag fick ett enormt ansvar, jag utför ju samma uppgifter som de i trettio - fyrtioårsåldern. Jag växte genom mitt arbete, och jag har växt tack vare min familj, som alltid har fått mig att tro att jag kan klara av saker själv. Hur enkelt och smidigt det än är att låta mamma och pappa sköta viktiga saker, så växer man något enormt om man får klara dem själv. Tio år gammal reste jag själv över till London för att hälsa på min bror som bodde där då. Mamma och pappa släppte mig vid gaten, och sen fick jag klara mig själv fram tills dess att jag träffade min bror vid bagageutlämningen på Heathrow. Jag var tvungen att knaggla mig fram på dålig engelska, och var tvungen att hitta rätt mer eller mindre själv - och det gick bra. Tack vare att jag fick känna att jag faktiskt kunde ta ansvar själv, blev jag äldre i själen, trots att jag var liten till utseendet. Alla föräldrar borde ge sina barn en chans att få fatta viktiga beslut själva eller få klara av besvärliga situationer. Om föräldrarna ska hjälpa en själv igenom hela livet, så kommer man en vacker dag bara att stå rätt upp-och-ned som ett fån, väntandes på mammas undsättning. Snacka om en björntjänst från föräldrarna.

Men jag ser fram emot att få bli äldra, att få bli gammal, för varje dag som går så kommmer jag att lära mig något nytt om mig själv och om min omvärld.

HA HA HA..Tydligen så sårar jag 'alla', av en enkel, simpel anledning; Jag vill inte vara i närheten utav den enda person som får mig att vilja spy galla. Och det är utav den enkla anledningen att jag absolut aldrig någonsin kan respektera eller acceptera en person som;

1. Inte har någon moral för fem öre.
2. Inte har den blekaste aning om rätt och fel.
3. Som sårar andra människor med vilja.
4. Som tycker jag är långsint, när det hon gjort har satt ärr i själen på flera människor.
5. Som är så pass inkompetent att hon uttrycker sig med orden; "Pernilla kommer nog att bli arg."

Arg? Snälla.. Arg, jämfört med hur jag känner, är ungefär som följande jämförelse;

Pernilla är en myra. (Men på riktigt en elefant).... (Amöba/Blåval är nästan ett bättre exempel)

GAH, kan man vilja spy mer galla än vad jag vill nu? Folk som fortfarande pallar att umgås med dig borde bära med sig en spyhink konstant. Trots att vissa av dessa är mina vänner, så tänker jag uttrycka mig så iallafall. Stör de sig på mina ord, så uppskattar de tydligen inte en vän som värderar ärlighet, moral och TROHET. Fine with me, i så fall. Ärlighet varar alltid längst, trots att det ibland tar emot att berätta saker för sina vänner. Men det kan omöjligt bli värre än att ljuga tills man tvingar tala om sanningen? Nej, precis.

Som slutkläm i detta glada inlägg vill jag bara säga;
Ordet förlåt, det ska man använda varsamt. Men man kan väl förihelvete använda det? Jag menar inte att jag vill höra ett förlåt, för det rör mig inte i ryggraden. Men det finns en person, för förtjänar att få höra ett ärligt förlåt. Men tänka sig, hon han minsann inte fått höra det? Skumt. Ehmm, NEJ. Men vem hade väntat sig det..

Ni som inte förstår bakgrunden till detta inlägg kan nog få lite svårt att hänga med. Men ni, precis som jag, är nog trevliga, ärliga människor. MED moral. Så det förstår ni nog, vad jag menar med det. Men för vissa kommer den klockan aldrig att ringa.

Nu ska jag gå och smörja in min tatuering med helosan. Hej!

Jag ber om ursäkt för det lilla uppehållet på hela FEM dagar. Jag måste vara en av de värsta bloggarna ever. I alla fall, ska vi ta en kort uppdatering?

I lördags var hela familjen och alla vännerna här för att fira mig! Efter många om och men så var vi tillslut sjutton personer i köket som spelade Cranium, vilket var ruskigt roligt. Alla var osams, alla skrek och pappa var helt vilsen. Att beskriva allt min pappa gjorde är faktiskt omöjligt, så ni får helt enkelt låtsats om att ni var där och upplevde allt! Stort tack till vännerna och familjen för en kul kväll! :)

Igår fyllde jag minsann arton år, vilket genererade en hel del pengar! Aldrig fel...

Idag har har jag varit i Eskilstuna, där jag shoppat en aning. Det blev ett hårspänne med en fjäril/slända, jag har svårt att avgöra vilket. Två linnen, långa med brottarrygg. Ett grönt och ett ljust aprikostfärgat. Ett par vita, spetsiga partyskor, ett halsband med en vit hajtand, en present till mamma, block till skolan och ett fotoalbum! Rätt okej inhandling. Jaaa, just ja, jag var ju och skaffade min första tatuering också! ;) Jag var så sjukt äckligt nervös innan, trodde nästan att jag skulle kräkas. Men tillslut tog jag mig samman, och det gjorde faktiskt inte så ont som jag trodde. Så när min digitalkamera är lagad så kommer det nog komma upp en bild!

Senare idag så kom Alb och Petra förbi, vi drack kaffe och körde lite frågesport. Gud så mycket jag älskar frågesporter, det kan OMÖJLIGT finnas något roligare. Jeopardy is my life! Japp, jag är en riktig nörd. And I love it!

Lite allmänna tankar som snurrar omkring i mitt huvud för tillfället då? en svag, pirrande glädje i maggropen, för snart är det februari. Det betyder att det snart är mars, och då är det strax april, och när det är april så är det sol och värme! Aaah, ge mig solen! Värmen! Kjolar, tunna skor och solglasögon! Jag vill ha det nuuu. I övrigt är jag redan less på skolan, och så borde jag ta tag i mitt körkort. Någon som vet hur man får arslet ur vagnen och faktiskt skaffar ett körkort? Give me some answers.

Jag tänkte nu ge ett litet smakprov på vad som kommer hända i denna blogg nu i framtiden;

Jag kommer lägga in en ny kategori som heter minnen, där det rent logiskt kommer dyka upp en massa galna minnen från mitt liv. Kan bli spännande och se ifall jag kommer ihåg några.

Jag kommer lägga upp ännu en ny kategori, med lite finurliga frågor, lite Jeopardy / Vem vill bli miljonär stuk över det hela.

Jag ska lägga ut listan på allt det som jag ska göra under min livstid.

Det kommer bli mer bilder, mer citat och mer bokrecensioner. (Nu snarast kommer en recension på Veronika bestämmer sig för att dö och sedan Att komma hem ska vara en Schlager)

Kanske lite trevliga listor? Vill vi ha massor med listor i den här bloggen?
Vad vill ni läsa om egentligen? Jag får mest kommentarer på de inlägg som handlar om jag jag tänker/tycker osv. Är det sånt ni vill ha? People, mina kära läsare, det är NI som bestämmer. Kom med förslag, jag gillar när folk tänker för sig själva! :) Nu ska jag, efter att ha uppdaterat detta inlägg, lägga upp en kul bild och ett citat! Sedan vill jag att ni skriver om vad just NI vill läsa om! Take care!

Jaha, igår firade vi Lina och senare på kvällen bar det av till krogen. Jag tänkte låta min digitalkamera göra debut på krogen, och oj så kul vi hade med den. Ett tag i alla fall. På nått skumt sätt, utan att jag tappat den i golvet, så har linsen/zoomen eller vad tusan det är, hamnat snett, och kan därför inte åka in i kameran igen. Så nu kan man inte ta bilder. Det värsta med historien är att kameran är köpt på net on net, och det är såå segt att reparera grejer genom dem. Jag måste ju ha min kamera när jag åker till London. GAH!

I övrigt var det en ruskigt kul kväll! Men kebaben efteråt smakade socker, fullständigt vidrig var den. Jag tänker skylla den äckliga kebaben på Kalle och Ragge, som insisterade på att vi skulle till Kebabtorget, istället för till Kebabhuset. Men kebabrullen slank förvånansvärt nog i ändå. Hm? =)

Somnade i bilen på väg hem, och det var såå skönt. När jag vaknade imorse och skulle kolla hur mycket pengar jag hade kvar, så hittade jag 220:-... Jag hade väl med mig en sisådär 700 spänn, hur mycket drack jag egentligen? Sanslöst!

Nu är jag riktigt bakis, och behöver en kopp té och lite mat. Sen ska jag ut och övningsköra, vilket inte är så bra med tanke på mitt tillstånd. Men det är luungt. Hej!

Jaha, nu var skolan igång igen ordentligt. Det känns som vanligt, varken upp eller ner. Vill bara att det ska vara sista året nu, för det är då man läser alla roliga, självvalda ämnen. Det här suger. MEN! Två glädjesaker; Matte B kursen tog slut idag, genom ett kursprov. Alltså ingen mer matte NÅGONSIN för min del. Bara det får en att stå ut med vintern. Nummer två är att Naturkunskap B tar slut imorgon, och det enda vi ska göra imorgon är att utvärdera och få våra betyg.

Ni har inte en aning om hur djävulskt skönt det är att bli av med de ytterst hatade naturämnena. Nu finns det bara ett ämne kvar som plågar min själ; Spanskan. Spanskan är: Tråkig, långtråkig, sövande, irriterande, hur tråkig som helst, århundradets sömnpiller, säsongens skolkobjekt, något att kräkas på... Ja, ni fattar nog vad jag vill komma fram till.

Ah, min älskade Lina fyller nitton idag, massor med grattis till henne. På lördag ska det firas, och det ska bli rejält! :)

NU däremot så ska jag tvätta bort allt smink, byta om, borsta tänderna och hoppa direkt ner i säng, utan att passera gå. (Någon, NÅGON har spelat på tok för mycket monopol)

Ah, Albin och jag såg nyss The Butterfly Effect, och enbart därför måste jag söka fakta fakta fakta om The theory of Chaos. Vet du något, hör av dig. Nu blev jag plötsligt sjukt intresserad utav tidsresor och kaosteorin. Tiden är helt ofattbar, den går inte att ta på, men den styr ändå våra liv fullständigt. Att komma försent till ett viktigt möte ses numera som en dödssynd, då vi bytt ut girighet mot att vara sen. När jag hittar fakta om Chaos, då blir ni varse om det. Är det intressant, lär det dyka upp en avhandling här i bloggen.

Påtal om tid, så har jag stora planer på att komma i tid till alla mina lektioner, och absolut inte skolka från spanskan. Vi borde nästan ha en liten tävling; Ifall jag har 3 spanskalektioner i veckan, och avskyr spanska som pesten, men ändå kommer få typ VG i ämnet, då kvarstår frågan - Hur många dagar/veckor/månader dröjer det tills jag skippar nästa spanskalektion? För er som vill tävla (förstapris är äran, och möjligtvis en fin omnämning) så är det bara att skriva en kommentar om er teori. Första lektionen sker på tisdag, tio i tre till tio i fyra. Hur skall detta gå?

Jag är typ 100% säker på att jag sitter här och feberyrar. Jag feberyrade på väg hem från jobbet också, fick för mig att det inte alls vore omöjligt att jag skulle springa in i Bruce Springsteen på väg ut genom personalutgången, och att han funderar på att bygga hus i Brogetorp.

Ni ser, jag feberyrar faktiskt. Näsan är täppt, huvudet bultar och halsen är ond, plus att jag är hes som jag-vet-inte-vad. Vad kan man vara hes som, ifall man vill förklara att man är lika hes som solen är gammal?

Påtal om absolut ingenting så blev Henrik förtrolig idag på jobbet och berättade helt ärligt att han trodde jag var trög, eftersom jag ser ut som en blåst bimbo. Trots ordvalet av Henrik så blev jag glad, eftersom han nu anser att jag är smart. Jag tror det var min kommentar om att jag faktiskt prenumererar på Illustrerad Vetenskap som gjorde susen. Borsett från det är jag ju faktiskt intelligent. Sen fick vi för oss att det vore ju heltufft att avla fram människor som är snygga och smarta, men sen slog det oss att det är lite väl mycket Hitler, Tredje Riket och Josef Mengele över det. Så vi la ner den idén.

I övrig idag på jobbet så hände detta; Den finska mannen som pratar med sig själv alternativt alla runt omkring, stod och läste högt ur en resekatalog som hyrde ut stugor på Åland. Efter cirka 10minuters prat om att kränga stugor på Åland, så avslutar han med att säga "Jag hatar finnar, finnar kan dö, jag hatar finnar som inte kan prata svenska." Typ så gick det till.

Imorgon ska jag återigen jobba, snälla Kristin gav mig sex timmar på en söndag, vilket innebär efterlängtade cash för min del. Varför är det alltid så långt fram tills den 25e varje månad?

Nu måste jag sova, börjar tio imorgon. Hej!

Ah, jag har ju nästan missat något väldigt obligatoriskt. Nyårslöften. Iår blev det;

- Sluta äta godis (Förra gången åt jag inte godis på tre år, och eftersom jag inte är så förtjust i det så blir det inte särskilt svårt.)

- Gå ner alla de kilon som jag gått upp. (Det var när jag upptäckte att tacochips är väldigt gott, som jag gick upp massvis. En påse varje eftermiddag, i sällskap med dåliga sitcoms blev min död.)

- Börja träna på Nautilus i februari. (Petra och jag gjorde en deal, så nu jäklar!)

- Anstränga mig i skolan. (Vilket innebär att jag inte ska skolka pga dessa anledningar; "Men jag är ju inte bra på matte", "spanska är ju trist", "men det är ju trots allt sista lektionen.." )

- Utöka min studieplan. (Jag är ju trots allt intelligent, varför inte göra något av det?)

- Ta körkort. (Jag måste bara få arslet ur vagnen. Men snart så.. Hmm?)

Det var de som bara måste bli avklarade. Sen så tänker jag kontinuerligt lära mig något nytt, så ofta det bara går. Det kan vara precis vad som helst, allt ifrån saker som gör mig mer allmänbildad, till att lära mig bolla med en fotboll, bädda sängen varje morgon, laga mat, ja egentligen precis vad som helst. Så om du vill lära mig något nytt, hör av dig! :)

Vad har ni för nyårslöften?

Finns det nåt värre än när man ska ge sig i kast med att skicka iväg en H&M- beställning, och det plagg man mest av allt vill ha är slut? SLUT? Jag blir galen. Jäkla internetbutik. Ringer man eller skickar in pappret så kommer varan som är slut ialla fall, förr eller senare. Men inte på internet minsann. Fullständigt galen blir jag. Så jag får väl ge mig i kast med att ringa H&M på söndag, för imorgon hinner jag inte. Jobbar 10 - 18, inte alltför roligt med tanke på att jag är sjuk. Men det får gå. (Så Petra, när du ser det här, så hoppas jag att du vill ha jeansen även fast de kommer sent? =P )

Idag har jag ätit echinacea, ipren och druckit té. Jag har dessutom vunnit på Monopol mot Negern och Petra. Och det är ju alltid lika trevligt att knäcka motståndarna totalt! ;) Negern försökte iofs inte ens vinna, men Petra kämpade på bra, heder till henne.

Nästa vecka fyller Lina 19, och veckan därpå fyller jag 18. Sanslöst vad tiden går fort. Firade vi inte nyss min sjuttonårsdag? Guldfisken? Albin och pepparkvarnen? (Ja, för er som undrar; Jajemen, mina kära vänner gav väl mig en jäkla guldfisk i present, och tro det eller ej, men den lever fortfarande. Och när jag säger Albin och pepparkvarnen innebär det att Albin ansåg att det var värt att prova att sniffa peppar. Ja, han nös. 18 gånger i rad tillochmed.)

Nu är jag arg på H&M, på min pappa som inte tänker skjutsa mig till jobbet imorrn, på min sjuka hals och säkerligen på mycket mer. Lika bra att gå till sängs och sova bort all ilska alltså. Hej!

Jag måste påpeka en tanke kring nyårsdagens besvikelse. Först och främst börjar det nya året aldrig bra, eftersom man alltid vaknar upp med en överhängande baksmälla, mascara i hela ansiktet och äter chips till frukost. Det är ju konstant nyårsdagens första besvikelse, men besvikelse nummer 2 är nästan snäppet värre. Jag kommer hem, och väl hemma står det en dingnande fruktbricka med allehanda ost och kex på köksbordet. Mumma tänker jag, och börjar göra iordning ett fat med vindruvor, carambole, olika slags meloner, brieost, kex... Det verkligen vattnas i munnen. Det är då jag ser kiwin. Kiwi, som är så fruktansvärt gott.. Jag bestämmer mig för att ta all kiwi som finns kvar, när det slår mig att jag för cirka två månader senare blev allergisk mot kiwi. Sensmoralen i den här sagan är att det suger att vara allergisk som goda och nyttiga saker som kiwi. Kan jag inte få bli allergisk mot min trotjänare Hägendaaz Strawberry Cheescake?

Om en timme bör jag börja röra mig mot jobbet, där jag ska slava ända fram till stängning. Det är ju alltid lika roligt att klaga på jobbet, men det är tamejfan ingen som gråter den 25e varje månad.

Återigen ett nytt år, helt sanslöst hur fort tiden faktiskt går.

Gårdagen spenderades först på jobbet, och därefter hos Josefina. Vad kan man säga? Helt galet med folk i den lilla, lilla ettan.. Kvällens stjärna (alla kategorier) var Camilla, som var sprudlande glad konstant. Man blev helt salig bara av att veta att hon var där. Albin står för kvällens telefonsamtal, då han ringer min mamma för att önska henne ett gott nytt år, och kvällens nära-till-tårar står Petra för, som när hon kramar om mig ute på stan klämmer fram ett; "Pernilla! Jag vill ju va med dig på nyår, jag blir så glad av att se dig, kolla! Jag gråter ju nu! ooh..". Bra Petra. Väldigt rörande! :P Dock så var Josefina och jag ytterst pigga imorse när vi vaknade. Gjorde god frukost, såg MTV Movie Awards & Twins, för att sedan kila iväg till ICA där vi pantade burkar så det stod härliga till. Kortfattat en trevlig kväll, kul med så mycket folk. Alla var glada, och vi hade faktiskt Bruce i högtalarna. Me like yesterday.

Jag föreslår att vi från och med nu glömmer år 2005, som var en dans bland taggar och inte bland rosor. 2006 får stå för ett nytt kapitel. Jag tycker att vi börjar med en spännande och kittlande inledning snarast.

Nu ska jag sova bort det sista ruset, för imorgon är det en sprillans ny dag! (No shit?)