Bare Skin
Peta är en fantastisk organisation, och här på bilden gör de grymt bra reklam för sig själva - och självklart för djurens rättigheter. Pamela Anderson, som är deras frontfigur, är självklart med.
We'd Rather Bare Skin Than Wear Skin
Ett STORT plus till Stella McCartney som vägrar använda djur till sina kollektioner!
Gör en insats du också...
Waterstones
Det här är världshistoriens absolut bästa bokhandel;
Waterstones i London, beläget mitt på Piccadilly Circus.
Åtta våningar med böcker. Åtta våningar. Mitt paradis alltså. Det finns så många böcker där att man blir alldeles vimmelkantig. Supertrevlig och hjälpsam personal. En stackars kvinna sökte böcker åt mig i över en timme! Snacka om service. De har (självklart) ett café, kaffesugen blir man av att handla böcker i flera timmar, och de håller regelbundet massor med events. Bra priser dessutom!
Ja tack, jag vill flytta in där. I en liten vrå brevid alla Leonardo da Vinci- böcker.
London Calling
Oh, älskade Sam fanns helt plötsligt ute på msn! Har inte pratat med honom sen i våras då jag var över hos honom i Windsor/London och hälsade på.. Jag saknar den människan så oerhört mycket! Han har försökt ta ledigt för att komma över nu i helgen och fira mammas femtioårsdag med oss, men lyckades inte, han hade Stand-by hela tiden. Men han ska försöka komma till Jul, om inte tidigare! Lovely! Livet är bra mycket gråare och tråkigare utan honom.. Men nu blev jag på riktigt bra humör av att höra av honom, alltid lika skönt att höra att han mår bra..
Men ifall han kommer till jul får han gärna meddela det i god tid, förra gången han svängde förbi här över julen så kom han bara dagen innan utan att påpeka det för oss. Så då blev det panik med julklappar till honom! Så den här gången vill jag verkligen hitta något perfekt! Plus de självklara dumleklubborna, den människan kan helt enkelt inte få nog. I våras tröck han i sig en hel dumlepåse (tax-free size) på tio minuter då Morgan och jag packade upp våra väskor.. Ah, jag älskar den människan!
Men ifall han kommer till jul får han gärna meddela det i god tid, förra gången han svängde förbi här över julen så kom han bara dagen innan utan att påpeka det för oss. Så då blev det panik med julklappar till honom! Så den här gången vill jag verkligen hitta något perfekt! Plus de självklara dumleklubborna, den människan kan helt enkelt inte få nog. I våras tröck han i sig en hel dumlepåse (tax-free size) på tio minuter då Morgan och jag packade upp våra väskor.. Ah, jag älskar den människan!
Att elda glasspinnar
Idag verkar vara en bra dag för att publicera ännu ett av mina minnen.
Sommaren 2005, vi är några stycken som sitter och dricker lite och har det trevligt på Petras altan. Plötsligt får några av oss (däribland jag) den ultimata idén att - JA! vi lägger alla glasspinnar på tallriken med de tända värmeljusen! - . Sagt och gjort, vi anser att detta är ytterst roande. Glasspinnarna sprakar sådär hemtrevligt, och allt är tipp topp. Plötsligt konstaterar Joonatan (vilket alla blev snopa över, då Joonatan inte alltid är först med liknande tankar) att HEY, plastbordet håller på att smälta pga värmen. Snabbt som attan så ställer Joonatan tallriken med ljusen (och glasspinnarna) på altangolvet. Vi fortsätter alla med att ha det trevligt, tills tallriken med ljusen spricker, och altangolvet fattar eld...
Panik utbryter.
Jag, ko- lugn i allt tumult, bestämmer mig för att släcka elden. "Hey, fanta! Funkar fin-fint" är min första tanke. Jag häller en hel fantaflaska över elden, och resultatet? Eldboll. Vi vet väl alla att man INTE tillsätter kolsyra till något som brinner.
Joonatan och Petra är kluriga dock, Joonatan hämtar vatten och Petra kväver elden med en handduk.
Så gick det alltså till när jag försökte leka hjälte, men råkade i samma stund glömma allt jag lärt mig på kemin genom åren..
Sommaren 2005, vi är några stycken som sitter och dricker lite och har det trevligt på Petras altan. Plötsligt får några av oss (däribland jag) den ultimata idén att - JA! vi lägger alla glasspinnar på tallriken med de tända värmeljusen! - . Sagt och gjort, vi anser att detta är ytterst roande. Glasspinnarna sprakar sådär hemtrevligt, och allt är tipp topp. Plötsligt konstaterar Joonatan (vilket alla blev snopa över, då Joonatan inte alltid är först med liknande tankar) att HEY, plastbordet håller på att smälta pga värmen. Snabbt som attan så ställer Joonatan tallriken med ljusen (och glasspinnarna) på altangolvet. Vi fortsätter alla med att ha det trevligt, tills tallriken med ljusen spricker, och altangolvet fattar eld...
Panik utbryter.
Jag, ko- lugn i allt tumult, bestämmer mig för att släcka elden. "Hey, fanta! Funkar fin-fint" är min första tanke. Jag häller en hel fantaflaska över elden, och resultatet? Eldboll. Vi vet väl alla att man INTE tillsätter kolsyra till något som brinner.
Joonatan och Petra är kluriga dock, Joonatan hämtar vatten och Petra kväver elden med en handduk.
Så gick det alltså till när jag försökte leka hjälte, men råkade i samma stund glömma allt jag lärt mig på kemin genom åren..
Grilla med Glöd
Ah, första inlägget i min nya kategori minnen. Som det låter så ska detta alltså handla om kul grejer som jag har lyckats bevara i minnet! haha. Då kör vi..
Det var i somras, Petra och jag var ute i hennes sjöstuga. Första saken som gick snett denna roliga men olycksdrabbade dag var att jag i all min hast, lyckats plocka på min en dosa med baksnus, och inte alls något portionssnus. Det funkade, men vi fortsätter med de riktiga missödena.
Olycka 1; Petra och jag ligger på bryggan i godan ro, solandes. Vi har våra dricksglas, våra handdukar, lite böcker och självklart bakdosan. Jag ligger och myser i värmen när jag hör hur Petra gör något med sjövattnet. Eftersom jag VET att Petra är en sadistisk jäkel, så förstår jag ganska snabbt att hon kommer att hälla sjövatten på mig med sitt dricksglas. Sagt och gjort, jag hör hur hon snabbt närmar sig mig med glaset i högsta hugg. Det är då tanken slår mig; jag måste parera detta! Så jag hugger tag i mitt dricksglas, och hivar upp handen mot Petras dricksglas. Detta beskrivs bäst med uttrycket/ljudet KRAS! PANG! etc.. Båda glasen spricker (självklart) när jag parerar med mitt, glasskärvor fastnar i våra händer och dessutom i Petras ben. Våran reaktion var mest "haha, vad gör vi?". Vi upptäcker strax efteråt att vi blöder. Rejält. Men efter några plåster och en ny baksnus så var vi på topp igen. Det är då Albin kommer ut till stugan..
Olycka 2; Det börjar bli kväll, så vi sätter och i utemöblerna för att grilla en korv eller två. Först så visar det sig att korven är gammal, så Albin kräks bakom stugan. Slutligen blir det lite kallt ute, så jag slås av den fantastiska idén att vi borde göra en brasa i den gamla klotgrillen. Sagt och gjort, Albin och jag ger oss ut i skogen för att plocka lite ved, medans Petra bara skakar på huvudet. Vi fyller sedan upp grillen med pinnar och allehanda kottar, drar på en jäkla massa tändvätska - och tänder på. Åjo, det brinner fint. Ingen risk att stugan skall brinna ner. Tills jag bestämmer mig för att hälla på lite mer tändvätska. (Det skall nämnas här att vi sitter med tre flaskor tändvätska av märket 'Grilla med Glöd'.) Albin, barnslig som han är, blir då avundsjuk på mig och tänker kapplöpa till grillen, bara så att han ska få nöjet att hälla på mer tändvätska. Albin springer, men jag stannar av den pinsamma anledningen att jag inte får upp korken på flaskan. (Den är tydligen "barnsäker", hm?) Albin får dock av sin kork, men då visar det sig att det inte finns ett sånt där praktiskt litet hål innanför som gör att precis lagom mängd tändvätska kommer ut. Nejnej, det är självklart bara ett stort hål. Vilket resulterar i att Albin häller en halv flaska tändvätska över brasan i grillen.
Ja, vi var lite rädda ett tag då.
Nu tänker jag dock inte berätta mer om denna skumma dag. (Det finns dock en 'kul' historia om hur det gick till när jag försökte paddla gummibåt, men det får Petra roa er med någon gång..)
Det var i somras, Petra och jag var ute i hennes sjöstuga. Första saken som gick snett denna roliga men olycksdrabbade dag var att jag i all min hast, lyckats plocka på min en dosa med baksnus, och inte alls något portionssnus. Det funkade, men vi fortsätter med de riktiga missödena.
Olycka 1; Petra och jag ligger på bryggan i godan ro, solandes. Vi har våra dricksglas, våra handdukar, lite böcker och självklart bakdosan. Jag ligger och myser i värmen när jag hör hur Petra gör något med sjövattnet. Eftersom jag VET att Petra är en sadistisk jäkel, så förstår jag ganska snabbt att hon kommer att hälla sjövatten på mig med sitt dricksglas. Sagt och gjort, jag hör hur hon snabbt närmar sig mig med glaset i högsta hugg. Det är då tanken slår mig; jag måste parera detta! Så jag hugger tag i mitt dricksglas, och hivar upp handen mot Petras dricksglas. Detta beskrivs bäst med uttrycket/ljudet KRAS! PANG! etc.. Båda glasen spricker (självklart) när jag parerar med mitt, glasskärvor fastnar i våra händer och dessutom i Petras ben. Våran reaktion var mest "haha, vad gör vi?". Vi upptäcker strax efteråt att vi blöder. Rejält. Men efter några plåster och en ny baksnus så var vi på topp igen. Det är då Albin kommer ut till stugan..
Olycka 2; Det börjar bli kväll, så vi sätter och i utemöblerna för att grilla en korv eller två. Först så visar det sig att korven är gammal, så Albin kräks bakom stugan. Slutligen blir det lite kallt ute, så jag slås av den fantastiska idén att vi borde göra en brasa i den gamla klotgrillen. Sagt och gjort, Albin och jag ger oss ut i skogen för att plocka lite ved, medans Petra bara skakar på huvudet. Vi fyller sedan upp grillen med pinnar och allehanda kottar, drar på en jäkla massa tändvätska - och tänder på. Åjo, det brinner fint. Ingen risk att stugan skall brinna ner. Tills jag bestämmer mig för att hälla på lite mer tändvätska. (Det skall nämnas här att vi sitter med tre flaskor tändvätska av märket 'Grilla med Glöd'.) Albin, barnslig som han är, blir då avundsjuk på mig och tänker kapplöpa till grillen, bara så att han ska få nöjet att hälla på mer tändvätska. Albin springer, men jag stannar av den pinsamma anledningen att jag inte får upp korken på flaskan. (Den är tydligen "barnsäker", hm?) Albin får dock av sin kork, men då visar det sig att det inte finns ett sånt där praktiskt litet hål innanför som gör att precis lagom mängd tändvätska kommer ut. Nejnej, det är självklart bara ett stort hål. Vilket resulterar i att Albin häller en halv flaska tändvätska över brasan i grillen.
Ja, vi var lite rädda ett tag då.
Nu tänker jag dock inte berätta mer om denna skumma dag. (Det finns dock en 'kul' historia om hur det gick till när jag försökte paddla gummibåt, men det får Petra roa er med någon gång..)