Pillan

"I denna unkna atmosfären,
där slapphet råder överlag
och flams och trams
och ren skär dumhet,
förkvävs det helt,
mitt eget jag. "


Jag håller på att bli tokig. Min kära mor säger att jag blir grinig för minsta lilla, och att jag alltid är tjurig. Vad hon dock inte har förstått, är att jag bara är det mot henne, eftersom hon tvingar mig till det, praktiskt taget. Seriöst, ett exempel: Mamma ringer hem. Frågar om jag tagit en promenad. Ja, säger jag, det har jag. DÅ börjar hon tjata om att jag måste ta en promenad, och BLA BLA BLA BLAH! Svårt att fatta att jag tagit en, utan att hon tjatat? Vad man än säger eller berättar så är det nånting som är feeeeel. Ah, jag håller på att bli galen. Som tur är har jag min egen lilla värld att fly till! Hå hå. Writing fiction, reading fiction. Och min kära bok, mitt projekt, min bok, alldeles egenhändigt skriven. Inte klar på långa vägar, men ändå. Första kapitlet är klart, och det är allra svårast, eftersom man måste få tag i alla röda trådar, och beskriva allt skit som finns. Men nu är det en helhet, det är perfekt. Nästan. Redigeringen blir när alla kapitel är klara. Underbart.


Vita non est vivere sed valere vita est
Att leva är mer än att bara hålla sig vid liv