Att elda glasspinnar

Idag verkar vara en bra dag för att publicera ännu ett av mina minnen.

Sommaren 2005, vi är några stycken som sitter och dricker lite och har det trevligt på Petras altan. Plötsligt får några av oss (däribland jag) den ultimata idén att - JA! vi lägger alla glasspinnar på tallriken med de tända värmeljusen! - . Sagt och gjort, vi anser att detta är ytterst roande. Glasspinnarna sprakar sådär hemtrevligt, och allt är tipp topp. Plötsligt konstaterar Joonatan (vilket alla blev snopa över, då Joonatan inte alltid är först med liknande tankar) att HEY, plastbordet håller på att smälta pga värmen. Snabbt som attan så ställer Joonatan tallriken med ljusen (och glasspinnarna) på altangolvet. Vi fortsätter alla med att ha det trevligt, tills tallriken med ljusen spricker, och altangolvet fattar eld...

Panik utbryter.

Jag, ko- lugn i allt tumult, bestämmer mig för att släcka elden. "Hey, fanta! Funkar fin-fint" är min första tanke. Jag häller en hel fantaflaska över elden, och resultatet? Eldboll. Vi vet väl alla att man INTE tillsätter kolsyra till något som brinner.

Joonatan och Petra är kluriga dock, Joonatan hämtar vatten och Petra kväver elden med en handduk.
Så gick det alltså till när jag försökte leka hjälte, men råkade i samma stund glömma allt jag lärt mig på kemin genom åren..

Skriv din åsikt

Skriv vad du tycker:

Du heter?
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Tyck till!

Trackback
RSS 2.0