Pillan

I fredags bar det som bekant av till GBG där det vankades Bruce Springsteen för tredje gången. Och jag säger då det - INGET, jag menar verkligen INGET kan toppa detta! Lördagen, my choice of show, var verkligen det mest makalösa som hänt mig. Jag kan fan lägga mig ner och dö lycklig nu på direkten. Jag menar, vi hade;
Night, Hungry Hearts, Because the Night, Thunder Road, No Surrender, Girls in their Summer Clothes, Bobby Jean, Badlands, Born to Run, American Land, I'm on fire, Mary's Place... AH, MAGISKT!

Jag måste erkänna att jag grät en skvätt när han kommer ut på scenen och kör igång makalösa Night. Men Bobby Jean var verkligen höjdpunkten, tillsammans med I'm on Fire.. Sen kan vi ju verkligen diskutera vilka makalösa liveversioner han kör av Because the Night, Badlands och ja, allt annat han spelar. Det är krut i den gubben!

Fem plus av alla tidningar efter lördagskonserten, och jag säger som Aftonbladets Markus Larsson: Jaha? Och vad fan ska man se nu då?
Det var så makalöst. Men ni som inte var där kommer aldrig haja stämningen när sextiotusen människor sjunger samstämmigt i tre timmar. Ni kommer aldrig fatta hur najs det är när Bruce går ut till publiken och plockar in skyltar med låtönskningar, och dessutom spelar fansens önskemål. Ni kommer aldrig se glädjen i fansens ansikten när de som står längst fram får spela på hans gitarr. Ni får fanimej inte ens se Clarence Clemons spela saxofon så ståpälsen når nya, oanade höjder.

Jag tycker synd om er. Personligen ska jag leva på detta i resten av mitt liv.
Ja, jag är en lycklig själv nu. Thanks Boss.