Polen

Jahapp, dags att summera Polenresan alltså.

Tisdag; Drog oss iväg mot Skavsta på morgonkvisten, där det visar sig att vi ska resa med ett flygbolag kallat WizzAir. Skoj inte, århundradets budgetbolag. Piloten var säkerligen berusad och personalen galen. Jag började alltså denns skolresa med att bli ruskigt osams med kabinpersonalen, eftersom de var sjukt otrevliga och oförstående. Som van resenär kan man få spatt på kabinpersonal ibland. Tacka vet jag att flyga när min bror jobbar..

Efter att vi landat i Warsawa så satte vi oss på bussen, och bussen var inte mysig. Liten, trång och utan toalett. Vi gav oss ut på en tre timmar lång resa till Lublin (jag sov hela resan, vaknade till lite då och då av att Elin och Dennis antingen fotade mig eller filmade mig.. ), och väl i Lublin så gick vi en sväng på stan (jag investerade i billig vodka), för att sedan åka til hotellet. Hotellet såg ut som ett horhus med sjukhuskorridorer. Maten? Schnitzel och ris.

Onsdag; Upp tidigt, kastade mig in i duschen som var riktigt varm och skön.. Sedan var det bara att kliva på bussen och åka till Koncentrationslägret Majdanek. Majdanek är ju ett av de bäst bevarade lägren, både gaskammaren och krematoriet står kvar. Det var rätt läskigt att stå inne i gaskammaren och känna att "Jaha, här dog tusentals människor.. När blir det mat nästa gång?" Jag tror att de flesta av oss kände likadant, allt var för overkligt för att kunna placeras in i våra liv. Man förstod inte riktigt att det faktiskt hade skett just där.

Vi satte oss sedan på bussen, för att börja en sex timmar lång resa till Krakow. Vi hann dock inte så långt, eftersom vi var tvugna att åka tillbaka till första hotellet. Någon hade glömt sin mobiltelfon på rummet, ringde hotellpersonalen och sa. Den någon, det var jag det.. Klantigt. Bussresan sen, bestod mest av sömn, så det var rätt okej. Väl i Krakow så blev det en snabbvisit på hotellet, för att sedan åka iväg på "Polsk Afton". Den kvällen bestod av att neka dans med tokiga polacker. Maten? Ris och Schnitzel.

Torsdag; Vi fick en liten sovmorgon, och sedan åkte vi till en Saltgruva som ligger strax utanför Krakow. Den var riktigt mäktig, enorma salar med massor utav statyer och konsverk, alla uthuggna i salt av gruvarbetare. Efter det besöket så åkte vi in till Krakow, där vi gick på en två timmar lång stadsvandring, och vi besökte bland annat de Judiska Kvarteren, där delar utav "Schindler's List" är inspelad. Sedan fick vi promenera runt själva, och då passade vi på att köpa mer vodka och dessutom äta på McDonalds. Sedan tillbaka till hotellet, och maten? Schnitzel och ris..

Fredag; Upp tidigt för att åka till Auschwitz och sedan Birkenau. Auschwitz var konstigt, hela området ser ut som något halvlyxigt bostadsområde. Stora tegelhus, gator.. Det stämde inte ihop med allt som utspelade sig där. Vissa utan husen var omgjorda till museum, där vi bland annat fick se de sju ton hår som nazisterna klippte av judarna. Vi fick se ofattbart stora mängder skor, med bland annat en monter fylld med tusentals barnskor.. Bilder på de som suttit fångna i Auschwits, och de var otäcka. Det stod datum på bilderna, ett datum för när de anlände till Auschwitz, och ett datum för när de dog på Auschwitz.. Männen klarade sig i snitt en månad, och kvinnorna tre veckor.. Det var så overkligt att se de taggtrådsstängsel som man tidigare bara sett på bild. Det kändes så dumt att gå därinne som en fri människa, när det enbart funnits tillfångatagna där innan..

Vi åkte sedan till Birkenau, och det var det som jag såg mest fram emot. Min hatkärlek till Doktor Josef Mengele gjorde sig påmind, trots att jag mycket väl vet att hans laboratorium och baracker är förstörda sen långt tillbaka. Det mest sjuka var när jag stod för att fota dödsporten (ni vet, den porten där tågen med judarna gick in till mitten av Birkenau), och där stod jag mitt på järnvägsspåret. På samma spår som kört miljoner människor rätt in mot en säker död. Och ändå så gick inte allvaret upp för mig. I över två timmar gick vi omkring på Birkenau, vi stod i sovbarackerna och tittade på de små sängarna där upp emot tolv personer fick sova ihop. Vi tittade på ruinerna efter gaskamrarna och krematorierna och fick samtidigt höra berättelser om vilka som dödats där, och ändå kan man inte förstå vad som faktiskt hänt. Birkenau är ofattbart stort, ungefär 173 fotbollsplaner stort. Helt sanslöst, taggtrådsstängsel överallt, marken är en lervälling och man vill inte ens tänka på hur många människor som bodde där samtidigt.

Efter Birkenau blev det buss till flygplatsen, och sedan bar det av hemåt.

________

Detta kanske blev en ganska kort och trist redovisning av resan, och vart är bilderna? Jo, bilder som jag tagit kommer jag att publicera, men de kommer var och en för sig, med en liten text till. Jag har dessutom fått i uppdrag att skriva en resedagbok för Vita Bussarnas hemsida (de som anordnar sånna här resor). När den är klar och publicerad så kommer det hamna en länk här.

Jag vill bara påpeka en sak till; i texten ovan, när jag skriver att jag inte kan förstå vad som hänt, att jag inte kan placera det och att det känns overkligt, betyder det verkligen inte att jag är en historiarevitionist. Jag tror helt och fullt på allt jag fått höra om Förintelsen, det är bara så stort och så hemskt att man inte ens i sin vildaste fantasi kan föreställa sig att det faktiskt har hänt. Man vill inte tro att någon människa kan göra så här mot andra människor. Man vill inte tro på det man ser och hör, bara för att det överträffar ens vildaste fantasi. Man vill bara blunda för verkligheten när man ser de kläder och skor som tillhört spädbarn. Spädbarn som nazisterna obarmhärtigt skickade rätt in i gaskammaren. Jag tvivlar inte på att ni förstår vad jag menar, men det hela får ett helt annat perspektiv när man väl är på plats. Man stänger in sig och vill inte förstå.

Det är för ofattbart helt enkelt.

Skriv din åsikt
Postat av: Evelina

jag vet, det är sjukt. och att resten av tyskland+världen bara stod och tittade på. skulle man själv varit lika apatisk och gått på den där hjärntvätten? Ger en några tankeställare. Man önskar verkligen att det inte hade ägt rum alls, men samtidigt nu när så är fallet så är det viktigt att komma ihåg grymheterna så historien inte upprepas

2006-04-02 @ 23:19:05
URL: http://nagellack.blogg.se
Postat av: Johanna

Jag skulle nog inte klara av att åka dit. Har du läst Ninas resa av Lena Einhorn?

2006-04-04 @ 13:38:01
Postat av: Pillan

Johanna:Nej, de har jag inte läst! Men vad jag har förstått så handlar den om någon som flytt undan Auschwitz va? Måste nog ta och läsa den, jag har ju trots allt träffat två tidsvittnen.

2006-04-04 @ 14:48:28
Postat av: uygbnhjmi,ojpk.letdrfcyubginhomjk

mvaöe8gg,mapcvå,mrvp,m,g,v,eatp,kov,vvp,o,vv,vva,,veaot a¨jhzpomn k´,¨09t+UVhb ¨0piolvg?)HGkmxsd6r87gtfiomjpkod6rf7gt8y0piojk5r67gtko5r67gtk

2006-05-08 @ 21:25:03

Skriv vad du tycker:

Du heter?
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Tyck till!

Trackback
RSS 2.0