Tankar kring vårkänslor.

Efter en snabb titt inne på lunar, med en "hemlig" inlogg som jag och några vänner skaffade för några år sedan, blev jag lite konfunderad. (Yes, min inlogg är deletad för lääänge sen. Jag har vuxit ifrån lunarstorm, och jag är NÖJD!)

Det som konfunderade mig var det faktum att alla, efter att ha läst ett antal dagboksinlägg, verkar vara mer eller mindra förälskade i någon. De flesta verkade dock vara olyckligt kära, vilket är trist. Men om nu alla har spirande vårkänslor, vad är då mitt problem? Vad är felet med mig? :) Det var länge sedan som jag var lite extra förtjust i någon, och det är egentligen lite trist. Det är ju skoj, men just nu känns det som om man är bra nöjd med allt ändå. Det läskiga är dock att vissa människor bara måste känna sig ofullständiga ifall de inte har någon, och den tanken förstår inte riktigt jag. Det är inte någon annan som gör en fullständig, det är vad man själv gör med sitt liv, sina drömmar, som gör en fullständig.

Det kanske bör nämnas här att jag är aningen förhållande- skraj. Tanken på att vara tillsammans med någon i flera år, ja, kanske tillochmed gifta sig, den skrämmer livet ur mig. Hur ska jag kunna genomföra alla mina planer med någon annan i släptåg hela tiden, som vill ha ett finger med i spelet? Sure, det är lite ego- varning över det här, men jag är fan skraj för förhållanden. Människor som man möter, som går och gullar med varandra och bara ser sådär allmänt puttinuttiga ut skrämmer mig. What's the deal? Man måste ju för tusan kunna klara sig på egen hand, kunna leva sitt eget liv, och om det sen kommer in någon i det livet som funkar med allt, då är det bara att köra hårt. Men man behöver inte ha någon annan för att få bekräftelse, för att känna sig älskad.

En vanlig grej är ju även att när ens vänner skaffar förhållanden så "försvinner" de helt plötsligt. Då kan de absolut inte umgås med sina vänner, eftersom partnern kommer över. Eller så har de - katastrof - inte träffats på fyra timmar. FYRA TIMMAR. Det är ju verkligen en hel evighet, och man kan absolut inte viga någon tid åt sina vänner. Näe, jag tar avstånd.

Det här var ju verkligen ett jätteoptimistiskt inlägg, jag framstår troligen som super- ego eller som en nucka som bara vill leva för Gud eller så. Men näe, riktigt så illa är det inte, inte åt någon av hållen jag räknade upp nyss. Jag anser bara att människor förlitar sig för mycket på andra, att andra alltid ska finnas där. Visst, man kanske kan räkna med familjen, men hur är det då med vänner och partners? De finns ju inte alla gånger för evigt, det får man bara acceptera. Man måste lära sig att stå på egna ben, och inte alltid räkna med att någon annan ska ta ens parti. Plus att jag anser att folk måste sluta bekymra sig över allt och alla. Gör det som är viktigt för dig, och skit helt enkelt i vad resten håller på med. Detta skvallrande gör mitt spritt språngande galen. Plus att jag får panik av dessa kommentarer;

"Och det var flera stycken som spydde, ha ha.." (Vad är det för kul med människor som inte kan kontrollera sitt eget drickande?)

"Jag var så jääävla bakis asså." (se samma kommentar som ovan, dock gäller det inte alla tillfällen. Men varför vara lyckig och behöva tala om för andra att man drack så pass mycket att man mådde skit dagen efter?)

Varför, varför, varför - VARFÖR?

Nu tänker jag göra mig iordning, för att sedan krypa till sängs. Sovmorgon imorgon, helt absolut fantastiskt underbart, för jag behöver verkligen sova lite. Om två veckor åker jag till Polen, och där lär jag inte kunna sova ett dyft. Jag kommer troligtvis ligga sömnlös på grund av dessa anledningar;

Fulla klasskamrater som för ett jävla liv.
En full Pernilla som för ett jävla liv.
Hemska bilder på näthinnan och hemska tankar efter besöket på Auschwitz.
Illamående från den sex timmar enkla bussresan till Lublin. (De sex timmarna det tar att åka tillbaka vill jag inte tänka på..)
Fruktansvärd smärta som troligtvis kommer att uppstå när Emelie slår mig medvetslös på planet ner. (Emelie har aldrig flygit förut, och jag kan vara rätt rå mot nya flygare. Fråga Lina efter ytterligare kommentarer, då jag praktiskt taget fick henne att vilja lämna planet pga en del skräckhistorer och lögner.)

Nej, godnatt! =)

Skriv din åsikt
Postat av: Alice

Tyckte det var så himla bra skrivet så jag länkade från min sida till din, hoppas det är ok...annars tar jag bort länken med det samma.

2006-03-14 @ 23:28:50
URL: http://aliceiunderlandet.webblogg.se/

Skriv vad du tycker:

Du heter?
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Tyck till!

Trackback
RSS 2.0