Pillan

Just nu är det mycket. Min handledare gnäller för att det inte går tillräckligt fort för mig med projektarbetet. Alla lärare ger oss tonvis med uppgifter med superkort deadline (skulle inte sista tiden innan studenten vara slapp?). Det känns som om vissa personer som stått mig väldigt nära glidigt jävligt långt bort. Vissa andra har kommit väldigt mycket närmre i och för sig. Jag har grov ångest inför allt som jag tar på mig, lovar och planerar som jag vet att jag aldrig kommer klara ifall jag inte får Stålmannens personlighetsdrag. Vissa människor gör mig så trött och irriterad att jag vill, ja, göra något elakt mot dem i alla fall.

Det enda positiva just nu är solen.