Kunden har inte alltid rätt
Sensmoralen i sagan är dock att kunden sällan har rätt. Det här har några klyftiga människor uppmärksammat (bland annat den makalösa Konsumbloggen), och därav kom sidan Kunden har inte alltid rätt till.
Jag och de diffusa uppfattningarna
På tal om gymmet, jag kör ju det här spännande Cardio- programmet på motionscykeln. Det går ungefär ut på att jag ska förbättra min kondition, och genom att cykla efter vad min puls klarar av så ska jag uppnå full effekt på konditionsfronten. Det som är det tråkiga med historien är ju att min puls och jag inte är riktigt överrens. Jag är FULLSTÄNDIGT övertygad om att jag orkar massor. Min puls däremot är en riktigt fena på att stiga som tusan, och sedan aldrig mer sänkas. Detta resulterar i att motionscykeln tvingar mig att cykla någonstans mellan nivå 1 och 3, även fast jag frenetiskt försöker höja motståndet. Jag menar, kondition har väl ändå lite med vilja att göra också? Eller? Jag vill ju cykla fort och med tungt motstånd. Vad min puls sedan har att säga om saken känns ju tämligen orelevant. Eller är det bara jag som har denna diffusa uppfattning?
På tal om ingenting alls, så ringde farfar för en stund sedan. Mycket trevlig gammal man det där. Jag svarar, glatt, i telefonen. I andra änden hör man då: Va? Är inte pappa hemma?
Man skulle kunna tycka att det är trevligt att få växla några ord med sitt barnbarn. Men vad vet jag, det här kanske också är någon diffus uppfattning som enbart jag har?
Bajsföretaget och jag
Föreläsning igen imorgon, och dessutom Pilatesdebut för terminen.
Ordnade mitt pendelkort idag hos SJ, och där hade man minsann ingen studentrabatt. 2470kr (plus 25kr för det fula lilla plastkortet) fick jag punga ut med för att få åka tåg i trettio dagar. Bajsföretag är vad SJ är, sanna mina ord.
Nu ska jag sova, eller läsa en bok. Eller plöja ett Dexter- avsnitt. Det visar sig helt enkelt.
Ettagluttare eller något åt det hållet
Kurskamraterna var inte, som P och jag var helt övertygade om, 55+ jurister. Nejdå, det var mestadels yngre folk, kanske inte så jättemånga i just min ålder, men inga gaggiga typer i alla fall. Träffade en trevlig tjej från Växjö som precis flyttat till sthlm för att fortsätta plugga, så det var ju trevligt för mig, jag kommer alltså inte behöva sitta och känna mig utmobbad som jag var HELT övertygad om. Jag är ju varken social eller pratglad, och har sjukt svårt att ta kontakt med nya människor. Eller hur var det nu?
Imorgon står träning, solning och en tripp till Eskilstuna på schemat. Boka frisörtid BÖR jag göra. Jag har en mindre charmig utväxt just nu.
Man kan knappt tro att det är sant! Men jag lever!
Qué pasa?
Idag är det söndag, där följande magnifika händelse utspelar sig;
Bloggen återupptas!
Det blev ett litet spontant sommaruppehåll. Men nu kör vi på igen med nya krafter.
Senaste nytt måste ju vara att jag har börjat träna igen! (Jag lovar, det ÄR sant! Eller som Alb skulle ha sagt; "Det här är heeelt sant"). Tre nygamla träningskamrater fick jag på köpet, varav Ida är mest engagerad av alla.
Sen måste man väl nämna att jag i fredags jobbade min sista dag på ICA som heltidsanställd, och har nu övergått till timanställd som glider in och tar alla OB- passen på helgerna. Detta är en direkt orsak av mitt påhitt som vi kan kalla för universitetsstudier. För imorgon så påbörjar jag Kriminologi II på Stockholms Universitet. Fortsättning följer..
För er som tycker att jag är helskum eller har gjort ett enormt genidrag så kan ni ju kika in på criminology.su.se för att se vad jag ska sysselsätta mig med ett antal år framöver.
Indirekt så kommer jag nu bli fattig student utan studielån. Så bli inte upprörda när jag börjar klaga om pengar. Det här är en stor förändring för mig. Så om man vill får man ju hemskt gärna bjuda mig på en kopp kaffe och en snus sådär när andan faller på. Ett litet memo bara.
Nu är det tänkt att jag ska kolla tågtider till hufvudstaden så att jag faktiskt kommer till den första föreläsningen imorgon. Så vi hörs imorgon med en uppdatering om vilka skumma studiekamrater jag har lyckats få tag i.
Tjing!
Qué pasa, Barcelona?
Detta var mitt förträffliga resesällskap;



Den (ultimata?) guiden;

Ganska schysst utsikt från hotellrummet + nakenbad.


David och jag skulle se Sagrada Familia. Det var en promenad som såg ut att gå bara rakt fram från vårat hotell sett. Två timmar senare i gassande sol så var vi framme. Vi firade med Starbucks.

Tack alla inblandade!